Abrahamsson har alla rätt

Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson kommenterar idag Dan Brändströms ”resursutredning”. Utöver att hon förklarar hur ett resursfördelningssystem av den typ som Brändström föreslår kommer att leda till en ökad kvalitet på utbildningsoch forskning tar hon upp en annan mycket intressant fråga:

”Tänk sedan om utbildnings- och forskningsminister Leijonborg gav någon ­ förslagsvis Högskoleverket ­ i uppdrag att offentliggöra och sprida resultaten över vilka universitet och högskolor som utbildnings- och forskningsmässigt klarar kvalitetskraven, och vilka som inte gör det. Tala om värdefull information oavsett om man står inför beslutet att börja studera, forska eller bara förkovra sig för sitt höga nöjes skull.”

Just det. Detta skulle vara ytterligare ett steg mot en högre kvalitet inom utbildningsväsendet. Om någon myndiget, såsom exempelvis Högskoleverket, gavs i uppdrag att årligen ranka de olika fakulteterna vid Sveriges universitet och högskolor utifrån ett antal bestämda kvalitetskriterier skulle alla som vill studera få en ovärderlig hjälp vid sitt val av utbildning och lärosäte. Dessutom skapar det konkurrens mellan de olika institutionerna, vilket ytterligare främjar en högre generell nivå på utbildningsväsendet. Vem kan vara emot detta?

Aron Modig

Annons

Lovande första rapport från Globaliseringsrådet

För några veckor sedan avlade det av regeringen tillsatta Globaliseringsrådet sin första rapport, ”Kunskapsdriven tillväxt”, vilken utgör en allmänt hållen diskussion kring Sveriges nuvarande och framtida position i avseende på internationell konkurrenskraft i en globaliserad värld.

I rapporten finns idel intressanta resonemang, inte minst en hel del som rör högre utbildning och forskning. Nedan följer ett antal citat:

”Forskningen har, som generellt omdöme, eftersatts och inget svenskt universitet placerar sig längre bland de allra främsta i världen. Karolinska Institutet ligger närmast. På ett klassiskt svenskt styrkeområde som medicinsk forskning har citeringsgraden gått ner påtagligt under de senaste tio åren.”

”Utbildningen är inte tillräckligt framstående till sina resultat och den är svag i förhållande till de stora resurser som avdelas för den. Alltför många lämnar utbildningssystemet utan tillräckliga kunskaper. Låg status för läraryrket bidrar till få sökande i förhållande till utbildningsplatser, vilket sänker kvaliteten på lärarna för framtiden. Skillnaden mot Finland är här påtaglig.”

”Sverige måste hålla ett antal forskningscentra i världsklass, med erforderlig kritisk massa. Även absolut storlek har betydelse, inte bara relativ. Detta är ett skäl för att ett ambitiöst land med förhållandevis liten ekonomi kan behöva anslå mer i procemt av BNP till forskning och utveckling än större länder. För att forskningen ska mynna ut i produkter är det viktigt att stärka våra forskningsinstitut.”

Att regeringen tillsatt ett råd med uppgift att se över Sveriges framtida möjligheter att konkurrera i en globaliserad värld och att detta råd släpper en rapport av detta slag är oerhört positivt och är ytterligare ett bevis på hur mycket gott Alliansregeringen hunnit uträtta inom loppet av bara ett år.

I väntan på de kommande rapporterna kan man underhålla sig med att läsa denna (som faktiskt endast är 16 sidor lång) i sin helhet här.

Aron Modig

Skola och utbildning – två frågor som kan rädda regeringen

Ytterligare en dyster opinionsundersökning publicerades under gårdagen. Enligt SvD/Sifo ligger regeringspartierna drygt tio procentenheter efter det socialistiska blocket och Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren med 3,9 procent. Detta trots att den svenska ekonomin går som tåget och att arbetslösheten sjunker i stadig takt. Bidrar till det fortsatta opinionsfallet gör sannolikt de olyckliga omständigheter som omgärdat regeringens bolagsutförsäljningar, men att alliansen gått från valseger till ett sådant stort underläge på bara tretton månader är mycket svårt att förstå. De har ju redan hunnit göra så mycket gott…

Nu är det fortfarande 35 månader kvar till nästa val så mycket kan förstås hända innan dess. Eller rättare sagt mycket kommer att hända innan dess. Den första nyckeln till denna vändning är förstås jobben. Med en allt lägre arbetslöshet och en stark ekonomisk utveckling så kommer opinionen förr eller senare att vända, även om vi så småningom kommer att uppleva ett förändrat konjunkturläge. Svenska folket kommer att märka att de själva och att landet som helhet har fått det bättre.

Den andra nyckeln till ett förändrat opinionsläge rör skola och utbildning. Den havererade svenska skolan var bland många väljare en huvudorsak till att man lade sin röst på ett borgerligt parti vid riksdagsvalet, och den högre utbildningen och forskningen är av stor betydele för den ekonomiska utvecklingen på lite längre sikt. Här måste regeringen med andra ord lägga mer krut.

Innan valet måste man lyckas få till en bättre ordning i skolornas klassrum, man måste lyckas höja statusen på läraryrket så att duktiga personer i ökad utsträckning söker sig till skolan och så att de som redan är där blir mer engagerade. De måste få till en skola som tidigt upptäcker de elever som har problem och tidigt sätta in hjälp gentemot dessa.

Vidare måste kvaliteten i utbildningsväsendet förstärkas. Resurser måste satsas där de gör nytta och inte smetas ut på diverse olika platser och områden. Mer pengar bör satsas på forskning. För att få universitet och högskolor att bli mer effektiva bör deras styrelser helt avpolitiseras. Lärosätena måste styras av de som är duktiga på området och inte av den ideologiska sida som för tillfället är den starkaste.

Mycket finns med andra ord att göra och jag är övertygad om att kraftfulla satsningar, och förändringar, som görs nu kommer att synas i opinionen innan september månad år 2010.

Aron Modig