Kategoriarkiv: Övrig politik

Kvotering? Nej, tack.

Samtidigt som alliansregeringen med all  rätt avskaffat möjligheten till formell diskriminering, förlåt ”positiv särbehandling”, vid antagningen till högre utbildning, så tycks kvoteringstänkandet slagit rot i andra delar av samhället. I förra veckan var det arbetsmarknadsministern som öppnade för kvotering i bolagsstyrelser och nu är det ett antal näringslivsrepresentanter som ger uttryck för samma idé.

Mot detta kan följande invändningar göras:

För det första bygger kvoteringstänkandet på en fullständigt förkastlig människosyn (även om förespråkarna säkerligen inte är medvetna om detta). Olika grupper ställs här mot varandra och en människa reduceras till en del av ett kollektiv. Detta borde i alla fall få borgerligt sinnade att ta sitt förnuft till fånga och kraftigt tillbakavisa hela tankesättet.

För det andra visar forskning att värdet på bolag som utsatts för kvotering sjunker. Det handlar inte om att kvinnor som sitter i bolagsstyrelser skulle vara mindre kompetenta, utan just om själva kvoteringen i sig. Bara blotta misstanken om att en styrelseledamot sitter där p.g.a. av sitt kön och inte sin kompetens gör att marknaden blir misstänksam, med rätta.

För det tredje så är argumentet som ofta framförs av kvoteringsförespråkare om att män i dagsläget kvoterar män, mycket bristfälligt. Problemet idag är att för få kvinnor driver företag och därför är tillgången på kvinnliga VD:ar exempelvis ofta ganska knapp. Mer kvinnligt företagande skulle säkert innebära fler kvinnor i bolagsstyrelser.

Man kan också fråga sig varför det endast är bolagsstyrelser som kvoteras. Varför ska inte alla beslutsfattande församlingar och föreningsstyrelser utsättas för samma tankesätt? Tänk om vi kunde kvotera in 50% män i Vårdförbundets styrelse eller 50% kvinnor i Byggnads?

Mycket av jämställdhetsproblematiken kommer troligtvis också att lösa sig automatiskt. I ett samhälle där majoriteten av de högskolestuderande i dagsläget är kvinnor är det inget vågat antagande att kvinnor inom en snar framtid också kommer att vara mer representerade bland näringslivets toppar. Utan kvotering.

Kvotering är ett ypperligt exempel på ett övertramp där politikens gränser överskridits. Kristdemokraterna framstår numera som den klaraste frihetliga rösten i svensk politik, som tydligast tillbakavisar tankar som kvotering. Politikens gränspoliser lär får en del att göra i höstens valrörelse.

Kalle Bäck

Annons

1 kommentar

Under Övrig politik

Borgström och politikens gränser.

KSF:s f.d ordförande Aron Modig skriver idag ett briljant inlägg kring vilken syn på jämställdhet som är att vänta om olyckan skulle vara framme och de rödgröna skulle få makten i höst. Claes Borgström har gjort sig känd som en man som håller den radikalfeministiska genus-fanan högt i debatten. Om han skulle bli jämställdhetsminister är en återgång till ett tänkesätt som sätter kön före person och system före människan att vänta. Kvotering och inskränkningar i friheten för familjer, högskolor och näringsliv blir resultatet när Borgström och hans meningsfränder ska förverkliga sin radikalfeministiska ideologi där exakt jämn fördelning och lika utfall alltid är det ultimata måttet på jämställdhet. Modig skriver:

”Vi vet att Claes Borgström och hans anhang inte drar sig för att förespråka diskriminering av enskilda människor. Den som haft oturen att födas med vad som enligt den Borgströmska mallen är fel kön får vara beredd på att stängas ute från drömutbildningen eller bolagsstyrelsen. Även om alla krav på studieresultat, meriter, erfarenheter och kontakter är uppfyllda. Att fördelningen mellan män och kvinnor är jämn på aggregerad nivå är viktigare än att enskilda behandlas rättvist”.

På ett sätt är det uppfriskande att det finns personer som Borgström på vänsterkanten. Detta visar på ett tydligt sätt att konflikten mellan den kollektivistiska socialismen och den kristdemokratiska idétraditionen där människan alltid är i centrum än lever och gör sig påmind i debatten. Politikens ideal kan i ett rödgrönt Sverige alltid överordnas den enskildes frihet. Medborgarna har bara friheten till låns och kan när som helst berövas den om den inte nyttjas på ett sätt som faller de socialistiska maktpotentaterna i smaken. Allt detta förkläds i tal om påstådd omsorg om allas lika möjligheter. Har vi hört det förut?

Även om det är trångt i mitten i det politiska landskapet så finns det vissa frågor där skillnaderna blir tydligare än i andra. Jämställdhetsdebatten är ofta en sådan. Företrädare från alla de tre rödgröna partierna gör sig ständigt skyldiga till övertramp och visar upp en förbluffande liten respekt för var politikens gränser går. Frihet och den enskilda människan i centrum står emot kollektivism och politisk klåfingrighet även i höstens val.

Kalle Bäck

1 kommentar

Under Övrig politik, KSF:s verksamhet

Oseriösa påståenden från de rödgröna.

De rödgröna påstår sig nu än en gång ha receptet på hur fler jobb ska skapas i Sverige, även om de misslyckades förra gång man hade makten. Helt felaktigt påstår man att utanförskapet inte minskat i Sverige under Alliansen. SVT skriver att

“Första kvartalet 2006 var drygt en miljon personer, närmare bestämt 1.063.220, i utanförskap. Första kvartalet i år bestod den gruppen av mindre än 900.000 personer, närmare bestämt 897.782″.

De rödgröna har helt enkelt fel i sak här. Man väljer också att hänvisa till en undersökning som gjorts av ett opinionsinstitut där man frågat människor ”Om du får ytterligare sänkt inkomstskatt, kommer du då att arbeta mer, arbeta mindre eller arbeta lika mycket som i dag?” Undersökningen skulle visa att Alliansens jobbskatteavdrag inte påverkar arbetsviljan positivt.  Detta är inte ett seriöst sätt att mäta vilka effekter så omfattande reformer som jobbskatteavdragen får på lång sikt. De flesta seriösa bedömare menar att sänkta skatter på arbete har positiva effekter på sysselsättningsnivån, i synnerhet på lång sikt, vilket är nödvändighet om vi ska klara av att finansiera välfärden med en åldrande befolkning. KI skriver exempelvis att

”Konjunkturinstitutet delar regeringens bedömning att ett förstärkt jobbskatteavdrag får positiva effekter på den långsiktiga sysselsättningsnivån. Nationalekonomisk forskning och erfarenheter från andra länder ger stöd för att ökade ekonomiska drivkrafter leder till varaktigt högre sysselsättning och lägre arbetslöshet”.

Frågan är vad de rödgröna vill grunda sin skattepolitik på? Seriös forskning eller tendentiösa opinionsundersökningar?

Mycket annat sägs i artikeln, men jag väljer här att fokusera på den delen som behandlar den högre utbildningens roll i sammanhanget. Här menar de rödgröna att

”Mitt i lågkonjunkturen råder arbetskraftsbrist. Därför investerar vi i 44 000 utbildningsplatser – i högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen och den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen”.

Återigen gör man samma fel som så många gånger innan. Man talar bara om antalet utbildningsplatser och sedan hoppas man på att resten löser sig självt. Visst nämns yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar, men sammantaget är det antalet utbildningsplatser som är i fokus. Vad som behövs är istället att möjligheterna att få ett arbete efter avslutad utbildning vägs in som ett kvalitetskriterium för den högre utbildningen. Sverige är ett av de länder i världen som lägger mest resurser på utbildning överlag, ändå har vi hög arbetslöshet i synnerhet bland unga. Vad som behövs är istället en bättre matchning mellan utbud och efterfrågan. Detta problem löser sig inte bara genom fler utbildningsplatser, utan att studenterna får konkurrenskraftiga examina.

De rödgrönas förslag till jobbskapande innehåller inte mycket nytt, vilket också väljarna tycks börja inse. Alliansen är nu störst i flera undersökningar, vilket få hade kunnat tro får ett år sedan. Det blir en spännande valrörelse och än en gång står arbetslinje mot skattechock- och bidragslinjen.

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik, Utbildningspolitik

Kortare handläggningstider med Alliansen.

Långa handläggningstider och ett utdraget väntande har tyvärr alltför länge präglat den svenska migrationspolitiken. Nu kommer dock glädjande siffror från migrationsverket. Sedan Alliansen vann valet har handläggningstiderna kortats påtagligt och är nu de kortaste på tolv år. Det finns undersökningar som visar på att ju längre tid en person befinner sig i Sverige utan att komma in på den svenska arbetsmarknaden och bli en del av det svenska samhället, desto svårare blir att senare få ett ordenligt fotfäste. Att snabba på processen från att en person anländer till att besked ges är därför en oerhört viktig integrationspolitisk åtgärd. Vi är nu inne på rätt väg och ett litet, men mycket viktigt steg i rätt riktning har tagits.

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik

Vi vill bjuda studenterna på 840 kronor.

Det är glädjande att Alliansen nu har infriat Kristdemokraternas vallöfte från 2006 att erbjuda studenterna rabatt på 30 dagars biljetter på SL säger Michael Stjernström (KD) Kristdemokraternas suppleant i SL´s styrelse

– Under 2009 har 87 003 studenter utnyttjat rabatten på terminskortet och det är vår förhoppning att det under 2010 kommer bli ännu fler nu när de erbjuds möjligheten att köpa 30 dagars studentbiljett.

– Nu vill vi inför 2011 ställa ut vallöftet att priset för studenternas månadskort ska sänkas från 490 kronor till 420 kronor för att sammanfalla med det reducerade priset SL har på sina övriga biljetter. En besparing per år för en student i Stockholm på 840 kronor att lägga på andra nödvändiga utgifter.

Lämna en kommentar

Under Övrig politik

Glider på (s)anningen.

Förtroendet för Thomas Östros och Mona Sahlin tycks nå nya bottennoteringar. Kanske inte att undra på när Östros gång efter annan glider på sanningen. Svavelosande kritik mot regeringen varvas med halvsanningar och ibland direkta lögner. Trist om valrörelsen ska bedrivas på denna låga Östrosnivå…

”Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund menar att Östros inte är ensam om att ljuga.
Så här beskriver Göran Hägglund ett avsnitt i Mona Sahlins första maj-tal, där han själv nämns:
– Politiskt lögnaktigt, ohederligt och borde vara oacceptabelt.
Hägglund fortsätter:
– Långsiktigt är det illa för demokratin om man inte kan förvänta sig att politikerna anstränger sig för att vara hederliga i sina svar.”

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik

Ett steg i fel riktning.

Den rödgröna oppositionen har presenterat sin skuggbudget och bilden har ytterligare klarnat något av vilka alternativ som står mot varandra inför höstens val. Alliansen står får arbetslinjen och att det ska löna sig mer att arbeta. De rödgröna vill att flit ska straffa sig och att det ska bli mer lönsamt att inte arbeta.

Visserligen behåller de rödgröna stora delar av Alliansens skattesänkningar för de som arbetar. Mot bakgrund av att man under hela mandatperioden beskyllt regeringen för att öka klyftorna och rasera statsfinanserna med jobbskatteavdragen är det märkligt att man nu väljer att acceptera dem. Man tycks egentligen inte tro på sin egen politik!  Det är dock ingen vild gissning att man gör detta av rent taktiska skäl för att man vill undvika att framstå som skattechocksalternativet. Så snart möjlighet ges kan vi vara säkra på att skatten även på arbete skulle komma att höjas med det rödgröna alternativet. Redan nu väljer man att höja skatten för de som tjänar över 40 000. De rektorer, ingenjörer och läkare som redan betalar höga marginalskatter ska straffas ytterligare. Signalen är solklar: utbildning, flit och arbete ska straffa sig. Även om det kanske inte är något jättestort steg, så är de rödgrönas budgetförslag ett steg i fel riktning.

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik

Lyssna på Mats Odell

I dagarna är det terminsstart för landets universitets- och högskolestudenter. I sedvanlig ordning är det nästintill kaos på bostadsmarknaden i några av studieorterna där nya studenter tvingas bo på vandrarhem, i tält eller på gamla tåg. Från flera håll hörs rop om att det är brist på studentbostäder. Mot just detta talar dock att bostadssituationen alltid löser sig några månader in på terminen. Däremot kan man tala om en generell bostadsbrist. Om det skrev exempelvis DN:s ledarredaktion förra veckan.

Idag belyser även Svenska Dagbladets dito det nuvarande bokaoset. Redaktionen menar att en stor del av problemet skulle kunna lösas med några få enkla reformer:

I Norge skapades som genom ett trollslag en enorm mängd hyresbostäder genom att privatpersoner gavs rätt att skattefritt hyra ut delar (högst hälften) av sina lägenheter. Skattefriheten har påverkat hur folk bygger – och bygger om – sina bostäder. Bara genom en extra dörr, eller en extra vägg och en kokvrå, kan villaägaren eller bostadsrättsinnehavaren skaffa ett ekonomiskt tillskott som avsevärt förbättrar boendekalkylen.

Tillsammans med rot-avdraget skulle skattefri uthyrning kunna utgöra en kraftfull reform på bostadsmarknaden. Den som idag har plats skulle alltså kunna göra en hyggligt stor investering, och ändå få det hela finansierat geom uthyrning under ett eller ett par år.

Ledaren berömmer sedan Mats Odell och Kristdemokraterna för att partiet velat genomföra liknande reformer. Synd bara att inte regeringen i stort är med på samma spår.

Aron Modig

Lämna en kommentar

Under Övrig politik, Kristdemokraterna, Utbildningspolitik

”Alliansen bör prioritera sänkta skatter”

Nedanstående krönika var publicerad i tidningen Kristdemokraten fredagen den 2 augusti.

Torsdagen i förra veckan, den 23 juli, var av Skattebetalarnas förening utsedd till Skattefridagen 2009. Denna årligen återkommande ”högtidsdag” är den dag på året då alla löntagarnas skatter blivit betalda, förutsatt att den totala skattebördan fördelas från årets början.

Fram till ifjol hade Sverige högst skatter i världen, men den föga ärofyllda positionen har nu tagits över av Danmark. Alliansregeringen har gjort ett mycket bra jobb sedan tillträdandet hösten 2006, med bland annat tre jobbskatteavdrag, slopad förmögenhetsskatt samt sänkt fastighetsskatt och bolagsskatt på meritlistan. Att dessa reformer burit frukt illustreras inte minst av att Skattefridagen i år infaller drygt två veckor tidigare än vad som var fallet 2006.

Det finns med andra ord goda anledningar att vara nöjd med de senaste årens utveckling, men ändå flera skäl att sträva efter mer. En genomsnittlig löntagare betalar exempelvis fortfarande 55,6 procent av sin totala lön i skatt om alla skatter räknas med.

Nästa höst är det åter val till den svenska riksdagen. Innan dess är det min stora förhoppning att Kristdemokraterna och de övriga allianspartierna enas om en plan för att sänka det svenska skattetrycket ytterligare. Att det just nu, i de ekonomiska kristiderna, inte finns något större utrymme för stora skattesänkningar förstår nog de flesta. Det gäller att vara ansvarsfull i hanteringen av de offentliga finanserna. Men inför kommande val behöver vi kunna förmedla en långsiktig vision till väljarna om ett Sverige med lägre skattetryck.

Göran Hägglund var beundransvärd i sitt Almedalstal då han levererade oneliner efter oneliner om vänsteroppositionens strävan efter fler och högre skatter, men den borgerliga planen behöver konkretiseras. En överenskommelse behövs angående fler steg av jobbskatteavdrag, slopad värnskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och så vidare.

Det finns mängder av anledningar till varför sänkta skatter bör prioriteras. De vanliga människornas frihet behöver ökas. För det är ju så att ju större del av lönen som löntagaren får behålla i sin egen plånbok, desto större möjlighet har densamme att bestämma över sitt eget liv. Dessutom behöver arbete uppmuntras ytterligare. Det bör löna sig mer att gå från bidragsförsörjning till egen försörjning.

Det behöver skapas incitament för företagande och kapitalbildning samt bli mer lönsamt att utbilda och förkovra sig. Det av regeringen tillsatta globaliseringsrådet betonade exempelvis att Sverige i internationell jämförelse uppvisar en låg privatekonomisk avkastning på högre utbildning samt att den höga inkomstbeskattningen drar ner denna avkastning för alla typer av utbildningar.

Avslutningsvis behöver staten också minska i storlek för att det civila samhället ska ges större utrymme. Som Göran Hägglund sade i Almedalstalet behöver det finnas en balans mellan det offentliga, det civila samhället och näringslivet. Införandet av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer vore ur det perspektivet att ta ett väldigt stort steg framåt.

Sverige av idag skiljer sig mycket från det land vi levde i sommaren 2005. De flesta förändringar har varit till det bättre, men mycket finns kvar att göra. ”Det är inte någon liten skog vi ska ta oss ur”, som Göran Hägglund själv uttryckte det på Gotland. Skattepolitiken bör finnas med bland valfrågorna inför nästa års val. Det är en fråga om att skapa frihet, trygghet och egenmakt till den vanliga människan som vårt parti ju strävar efter att sätta i centrum.

Aron Modig
Förbundsordförande
Kristdemokratiska studentförbundet

Lämna en kommentar

Under Övrig politik, Tips

Dagens stimulansåtgärder påverkar framtiden

KSFs förbundsordförande Aron Modig har skrivit denna veckas förbundskrönika i Tidningen Kristdemokraten.

Det är svåra tider nu. Den finanskris som inleddes under sensommaren har spridit sig till industrin och konjunkturen är på väg nedåt. En majoritet av EU-ländernas ekonomier uppfyller den gängse definitionen för recession, det vill säga negativ BNP-tillväxt under två kvartal i följd. Åtskilliga bedömare menar att vi just nu är i inledningsfasen till den värsta ekonomiska kris världen upplevt sedan 1930-talets depression.

Problemen har av naturliga skäl även spritt sig till Sverige. Varslen från industriföretagen duggar tätt och Riksgälden har tvingats ta över en av landets största investmentbanker. Det är naturligt att det i dessa tider finns aktörer som ropar på statliga ingrepp av olika slag. Röster höjs för finanspolitisk stimulans, garantiprogram och stödpaket riktade till specifika branscher. Från vissa håll vill man till och med se förstatliganden av några av de viktiga svenska industriföretag som står ostadigt i de oroliga tiderna. Vissa statliga insatser är utan tvekan helt nödvändiga för att dämpa finans- och konjunkturfrossans effekter på ekonomin och det finansiella systemet. Det finns dock all anledning för regeringen att vara försiktig och noga överväga vilka verktyg man ska använda. Ju mer omfattande åtgärder regeringen vidtar, desto större blir risken att agerandets negativa effekter överväger de positiva.

Statliga åtgärdspaket för med sig en hel del problem och bör inte enbart mötas av jubel och lovord. Förutom att det är nästintill omöjligt att hitta de projekt och områden där skattebetalarnas pengar kommer till sin mest effektiva användning behöver staten vanligtvis låna pengar till finansieringen. Denna upplåning gör det svårare och dyrare för privata aktörer att få tillgång till kapital. Man får utträngningseffekter som riskerar att leda till att mängden privata investeringar blir mindre än den annars skulle ha varit. Den största faran när det gäller statliga stödprogram är dock att de riskerar att cementera föråldrade strukturer inom industrin. Detta borde vi om inte annat ha lärt oss efter 1970-talets strukturkris inom varvsindustrin. Den överbryggningspolitik man då förde ledde inte till att man hoppade över den lågkonjunktur som resten av världen drabbats av, utan endast till att krisen försköts och förvärrades.

Samtliga dessa effekter är sådana som i stor utsträckning tenderar att påverka framtida generationer, och framtidens ekonomiska miljö, på ett negativt sätt. Högre inflation ökar osäkerheten och försvårar en långsiktig planering. Högre lånekostnader medför att färre entreprenörer lyckas låna pengar för att kommersialisera sina innovationer. Föråldrade strukturer inom industrin försämrar landets konkurrenskraft och därtill tenderar stora åtgärdsprogram att medföra skuldbördor som inte sällan hamnar på framtida skattebetalares axlar.

Extra satsningar är nödvändiga i dagens läge, om inte annat för att visa handlinskraft gentemot väljarna. Men regeringen bör definitivt ha ovanstående faktorer i tankarna då man utformar den tilläggsbudget som sannolikt läggs fram inom kort. Därför bör man undvika att satsa skattepengar på enskilda bolag eller branscher, utan istället investera i en långsiktigt god ekonomisk miljö. Satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur samt på skattesänkningar som främjar förkovrande, företagande och investeringar både stimulerar ekonomin idag och skapar goda förutsättningar för framtida tillväxt.

Lämna en kommentar

Under Övrig politik, Krönikor