Den moraliska grunden för en kristdemokratisk rättspolitik.

En frågeställning som politiker och filosofer brottats med sedan antiken är vad syftet med en påföljd av en brottslig handling egentligen är. Ett lästips härvidlag är Mårten Schultz artikel där skillnaden mellan instrumentalism och retributivism klargörs.

Utifrån den kristdemokratiska politiska filosfin är det sistnämnda förhållningssättet det moraliskt rätta. En påföljd ses här som ett mål i sig, eftersom samhället tydligt måste markera mot en handling som skadar en annan människa. Denna idétradition går ända tillbaka till Aristoteles, som också är en av de tänkare som haft störst inflytande på den kristdemokratiska politiska filosofin. 

Vetskapen om detta måste alltid finnas med när vi diskuterar hur en kristdemokratisk rättspolitik ska se ut. En påföljd rättfärdigas inte av att den kommer att få positiva konsekvenser och ”återanpassa” brottslingen till samhället, utan är ett mål i sig.

Kalle Bäck     

Annons

Vårdnadsbidraget är en succé!

(S-studenters ordförande angriper vårdnadsbidraget. Nedan följer ett svar.)

Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna i grunden är mycket skeptiska till valfrihet. Magnus Nilsson understryker med all önskvärd tydlighet just detta i sitt hätska angrepp på vårdnadsbidraget. Reformen, som genomfördes på Kristdemokraternas initiativ, har skapat möjlighet för familjer runt om i Sverige att utforma barnomsorgen utefter just sina unika behov.  Det är ett stort steg i rätt riktning. Att tusentals barnfamiljer väljer att utnyttja   vårdnadsbidraget, är inget annat än en succé i alla de enskilda fallen.

Anledning till att diskussionen kring vårdnadsbidraget blossat upp just nu är en rapport från SCB. Rapporten offentliggjordes 4 oktober 2010 och finns tillgänglig för alla som vill ta del av den. Såväl rikstäckande som lokala medier har också refererat till den i samband med intervjuer med socialministern. Det rör sig alltså inte om något mörkande från Socialdepartementets sida, vilket Nilsson helt felaktigt hävdar. Rapporten visar att ca 1,8 procent av de familjer som har möjlighet att utnyttja vårdnadsbidraget också gör det, vilket Nilsson hävdar är ett fiasko. Men de som kallar vårdnadsbidraget för fiasko bara för att relativt få nyttjar det har missuppfattat reformen. Vi kristdemokrater har aldrig menat alla ska välja vårdnadsbidraget, utan poängen är själva valfriheten i sig. Detta har uppenbarligen inget som helst värde för Nilsson och S-studenterna.

Kristdemokraterna vill utveckla vårdnadsbidraget för att fler familjer ska ges möjlighet att utnyttja det. Vi menar att en fördubbling till  6000 kronor vore en mer rimlig nivå än dagens 3000. Dessutom bör alla kommuner åläggas att erbjuda vårdnadsbidrag. Makten ska ligga hos familjerna och inte hos kommunpolitikerna. Om Nilsson anser detta vara ”galenskap” så står det honom naturligtvis fritt att ha den uppfattningen.

Det kanske märkligaste argumentet som används mot vårdnadsbidraget är att det skulle äventyra kommunernas ekonomi och ta resurser från förskolan. Faktum är att om de familjer som fått vårdnadsbidraget istället skulle valt att nyttja en barnomsorgsplats skulle kommunens kostnader för dessa platser uppgå till ca 562 miljoner kronor, vilket är 427 miljoner kronor mer än vad som betalats ut i vårdnadsbidrag. Det faller alltså helt på sin egen orimlighet att vårdnadsbidraget skulle vara ett ekonomiskt hot mot kommunen och den offentliga barnomsorgen.

Ytterst är detta en fråga om människosyn. Kristdemokraterna är av den fasta övertygelsen att människor i grunden är förnuftiga och själva kan avgöra vad som är bäst för dem. Vårdnadsbidraget är inget mål i sig, utan ett medel för att skapa mer egenmakt åt människor. Det är alldeles utmärkt att det finns en bra offentlig barnomsorg med kompetent och välutbildad personal. Det är dock inget mål i sig att alla barn ska gå i förskolan, utan det är föräldrarna som känner sina barn bäst och vet vad som passar just dem. Vi vet att det finns ett starkt folkligt stöd för mer valfrihet inom barnomsorgen och kommer fortsätta att kämpa för det. Det är inte Kristdemokraterna som bör tänka om, utan snarare socialdemokrater med en förlegad kollektivistisk människosyn.

Kalle Bäck

De kristdemokratiska berättelsen om samhället.

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har gjort ett mycket bra och djupt ideologiskt inlägg om vilket Sverige vi vill se på lång sikt. Kärnbudskapet är att det goda samhället inte skapas enkom genom lagstiftning, utan genom att normer och värderingar genomsyrar och förvaltas av de små gemenskaperna i civilsamhället.

För oss kristdemokrater är en sak klar: vi är ett värdeorienterat parti, ett idéparti. Vi skiljer oss från andra. När de goda gemenskaperna, med familjen som den viktigaste, fungerar som bäst bildar de en värderingarnas vall mot den ständigt trängande lag- och regleringsströmmen. Utan etik – en massproduktion av lagar. När vi lämnar misstänksamhetens, förbudens och politiseringens land ser vi det fria och trygga Sverige avteckna sig

I en tid då politiken ofta reduceras till tekniska frågor om hur det effektivaste skattesystemet skapas eller exakt var bidragsnivåer bör  ligga, så krävs det ett värdeorienterat parti som kan ta sig an de stora frågorna om samhällets långsiktiga utveckling. Kristdemokraterna har utan tvekan goda förutsättningar att axla denna uppgift.

Kalle Bäck

KSF:s uppsatsstipendiat skriver i Kristdemokraten

David Arwe, Kristdemokratiska studentförbundets uppsatsstipendiat för 2009, skriver i veckans nummer av tidningen Kristdemokraten en artikel om Kristdemokraternas ideologiska utveckling sedan partiet bildades år 1964. Artikeln är baserad på Arwes studie Från moralparti till etikparti – en studie av Kristdemokraternas ideologiska utveckling med avseende på den religiösa dimensionen. Läs artikeln här.

David Arwe tilldelas KSF:s uppsatsstipendium för 2009

Kristdemokratiska Studentförbundets uppsatsstipendium för år 2009 går till David Arwe för dennes uppsats Från moralparti till etikparti – En studie av Kristdemokraternas ideologiska utveckling med avseende på den religiösa dimensionen. Arwes uppsats är en kandidatuppsats inom statsvetenskap, skriven vid Mälardalens högskola, som syftar till att beskriva hur Kristdemokraternas ideologi förändrats mellan 1964 och 2001.

Årets jury, som bestod av Patrick E. Vigren, Erik Bengtson och Aron Modig motiverar utnämningen: ”Den svenska kristdemokratin är ett underutforskat område inom statsvetenskapen men David Arwes uppsats är början på en förändring av detta. Arwes uppsats är ett grundligt och seriöst grepp att på ett vetenskapligt sätt beskriva vårt partis ideologiska historia.”

David Arwe är den andre person som erhåller KSF:s uppsatsstipendium om 5 000 kronor. Även i år var intresset för stipendiet relativt stort. Åtta uppsatser skickades in och från KSF:s styrelse ser man positivt på en fortsättning av stipendiesatsningen.

– Tanken har varit att detta ska bli ett årligt stipendium och gensvaret under detta andra år har gjort oss än mer övertygade om att detta är en viktig satsning, säger Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.

KSF på plats på Kristdemokraternas riksting

KSF finns i helgen på plats på Kristdemokraternas riksting i Norrköping. Förbundet har en monter inne på kongressområdet i syfte att marknadsföra sig gentemot de cirka 800 besökarna. Flera medlemmar av KSF finns därtill på plats för att representera sina respektive partidistrikt i förhandlingarna. En spännande helg väntar.

KSF:s uppsatsstipendium tilldelas Simon Westberg

Kristdemokratiska Studentförbundets uppsatsstipendium för år 2008 går till Simon Westberg för hans uppsats Människans natur eller de permanenta tingen – En jämförelse av Jacques Maritains och Russel Kirks politiska filosofier. Westbergs uppsats är en kandidatuppsats inom statskunskap, skriven vid Uppsala universitet, som syftar till att visa på likheter och skillnader mellan kristdemokratin och konservatismen genom att studera Jacques Maritains och Russel Kirks respektive ideologier.

Motivering: ”Westbergs uppsats är ett grundligt och seriöst grepp att på ett vetenskapligt sätt belysa en inom den svenska kristdemokratin kontroversiell fråga där tidigare personliga uppfattningar har dominerat över djupare analyser.”

Årets jury bestod av Patrick E. Vigren, Erik Bengtson och Aron Modig.

Stipendiesumman är på 5000kr och Simon Westberg är den förste att tilldelas det nyinstiftade stipendiet. Från Kristdemokratiska Studentförbundets styrelse ser man dock positivt på en fortsättning av stipendiesatsningen:

– Tanken har varit att detta ska bli ett årligt stipendium och gensvaret under detta första år har gjort oss än mer övertygade om att detta är en viktig satsning, säger Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.

Aron Modig

KSF tar ställning emot kommunismen

Morgondagen är en viktig dag i Sverige. Då släpper nämligen Forum för levande historia materialet Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer i Kulturhuset i Stockholm. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth närvarar, liksom representanter från Sveriges ungdoms- och studentförbund. Till dessa hör förstås även Kristdemokratiska Studentförbundet som skickar två representanter.

Aron Modig

Kristdemokraterna svänger om bensinskatten

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund och europaparlamentariker Anders Wijkman skriver idag ett intressant och ganska kontroversiellt inlägg på DN Debatt. Kristdemokraterna kommer nämligen att ”skrota” sitt vallöfte om att halvera momsen på alla drivmedel och istället arbeta för en högre koldioxidskatt i syfte att minska utsläppen av växthusgaser. En helomvändning jämfört med partiets inställning före valet alltså.

Detta kommer av vissa att uppfattas som ett svek, ett vallöfte är ett vallöfte, men i mina ögon är omvändningen enbart positiv. För det första är växthuseffekten och klimatförändringarna någonting som måste tas på allvar. Visst, Sverige är ett litet land och de förändringar vi gör är av ytterst marginell betydelse för helheten. Men samtidigt, om inte vi som ett av världens rikaste och mest välutvecklade länder agerar i frågan, vem ska då göra det? Det handlar om att vara en förebild. Därför är denna policyförändring viktig, om inte annat som en markering, för att främja användandet av alternativa bränslen och kollektiva färdmedel.

För det andra är det väldigt svårt att förena en sänkning av skatten på ”miljötärande” medel med förvaltarskapstanken som är en av grundpelarna i den kristdemokratiska ideologin. Att omvändningen skulle komma förr eller senare var därför tämligen klart. För det tredje skapar detta en större enighet i regeringen och inom den borgerliga alliansen. Att vara oense i en sådan här fråga är bara onödigt och är det någonting som behövs i regeringssamarbetet så är det just enighet. 

Alltså, att bryta vallöften är förstås aldrig positivt, men den här gången väger ändå fördelarna tyngre än nackdelarna.

Aron Modig

Svensk socialistisk slapp studentpolitik

Taget från forumet Flashback:

”Ytterligare en dag läggs till handlingarna där jag åter igen oroas över tillståndet i riket. Ivriga representanter för Vänsterns Studentförbund delade idag ut flyers vid Stockholms Universitet, där motton som: ”Vägra ta skitjobb!” och ”Vägra vara tacksam!” torgfördes.

Mest barockt av allt var dock förslaget som de på fullt allvar vill samla röster bakom: ”Inför 5 veckors betald semester för studenter!”

Jag frågade en av ungdomarna vem de har tänkt ska finansiera detta kalas. Statskassan är ingen bottenlös skattkista vi bara kan ösa ur. ”Höj skatterna”, var det självklara svaret. Så ni tycker att sjuksköterskor och lagerarbetare (de jobb ni själva anser er vara för fina för att ta då ni vill vara studenter på HELTID) ska betala er fem veckors semester så att ni ska slippa jobba?
”Nej, de RIKA ska betala”, svarar stolpskottet.

Hur verklighetsfrämmande och bortskämda får människor bli?? Jag skäms ta mig fan för att vara student i det här landet! ”

Ja vad ska man säga om detta egentligen? För oss studenter är det viktigt att få tidiga meriter för att kunna lättare komma ut i arbetslivet och få ett värdigt jobb, en alldeles ypperlig bra metod för att uppnå detta, är att ta ett sommarjobb. Hur denna semesterersättning sedan ska se ut har vi ännu inte fått något vidare svar på. I ärlighetens namn tar jag hellre ett sommarjobb än ta semster med studiemedel (som jag antar att de menar). Beträffande finansieringen av en studentsemester kan jag aldrig förstå varför dessa vänstermänniskor är så inlåsta på grupper, det är alltid någon grupp som ska få betala för detta och naturligtvis syftar de på de rika (?). Hur menar de egentligen kan man fråga sig speciellt nu när förmögenhetsskatten slopas i januari 2008 och därmed försvinner också kontrollen över de tillgångar som en gång låg till grund för förmögenskatten. Det ända som då finns kvar att gå efter, är att jaga höginkomsttagarna. Hur denna grupp ska betala ca 260 000 studenters sommarsemester har jag svårt att se. En enkel kalkyl på detta skulle kunna se ut som nedan:

om vi antar en låg siffra om 10 000 kr i semesterersättning för dessa 5 veckor per student: 10 000 * 260 000 = 2,6 miljarder

Sen kan man ju komma med en rad andra antagenden som exempelvis att vill de rika verkligen betala för en grupp såsande studenter? Eller är det hela verkligen genomförbart? Då betald semester får man ju trots allt bara om man är heltidsanställd.

Vänsterns studentförbund

Christofer Popoff