En frågeställning som politiker och filosofer brottats med sedan antiken är vad syftet med en påföljd av en brottslig handling egentligen är. Ett lästips härvidlag är Mårten Schultz artikel där skillnaden mellan instrumentalism och retributivism klargörs.
Utifrån den kristdemokratiska politiska filosfin är det sistnämnda förhållningssättet det moraliskt rätta. En påföljd ses här som ett mål i sig, eftersom samhället tydligt måste markera mot en handling som skadar en annan människa. Denna idétradition går ända tillbaka till Aristoteles, som också är en av de tänkare som haft störst inflytande på den kristdemokratiska politiska filosofin.
Vetskapen om detta måste alltid finnas med när vi diskuterar hur en kristdemokratisk rättspolitik ska se ut. En påföljd rättfärdigas inte av att den kommer att få positiva konsekvenser och ”återanpassa” brottslingen till samhället, utan är ett mål i sig.
Kalle Bäck
KSF-bloggen 
Underbart med referenser till grunderna i kristdemokratisk/naturrättslih tradition!
Det får mig också osökt att tänka på ksfs uppsatsstipendium.
När är sista datum för deltagande?