KSF har bidragit med veckans förbundskrönika i tidningen Kristdemokraten.
FÖRBUNDSKRÖNIKA. Det talas ofta om berättelsens betydelse i politiska sammanhang. Makthavare har genom hela historien levt med vetskapen om att legitimitet och popularitet inte bara vinns genom sakpolitik. Minst lika viktigt är att kunna förmedla vad man faktiskt har åstadkommit och vill uppnå.
Kanske var det just skickligheten på detta område som banade väg för den socialdemokratiska makthegemonin under 1900-talet. När denna nu tycks bruten ligger så fältet öppet för borgerligheten att formera sin berättelse om Sverige, bortom arbetslinjen och jämställdhetsbonusen.
Borgerlig idédebatt.
Svenska Dagbladet har under hösten i en serie artiklar under titeln ”Det nya borgerliga uppdraget” tagit ett lovvärt initiativ härvidlag. Genom krönikor och samtal med tongivande borgerliga personer har man försökt lägga en grund för en borgerlig idédebatt i 2010-talets Sverige. Tydligt är att det bubblar av idéer och olika infallsvinklar kring ämnet. Fler kristdemokrater har här givit sina bidrag, som Mats Odell och Ebba Busch.
Bra skolpolitik
Det är dock inte bara ur ett brett perspektiv på hela samhällsutvecklingen som ”berättelsekonceptet” kan tillämpas. Utifrån en ideologisk grund kan likaväl en berättelse om den kristdemokratiska familjepolitiken eller den kristdemokratiska företagarpolitiken skapas.
Kristdemokraterna har i dagsläget en mycket bra politik på högskoleområdet, men frågan är om någon egentligen kan tala om vad den kristdemokratiska berättelsen om den högre utbildningen egentligen är? Väl medveten om att Folkpartiet i dagsläget äger utbildningsfrågorna i Alliansen och att alla kristdemokratiska ministrar finns på socialdepartementet , vill jag ändå hävda att högskole
frågorna är ett område där den kristdemokratiska politiska filosofin har något unikt att erbjuda och att forma en berättelse utifrån.
Medel istället för mål
Det talas ofta om forskningen och utbildningens roll för ekonomisk tillväxt. Få skulle nog förneka att de resurser som satsas på högre utbildning också måste ge ekonomisk avkastning. Berättelsen om den högre utbildningens roll i samhället får dock inte ta slut här. Visst finns det frön till både en liberal och socialistisk idédebatt kring vad vi ska ha högskolan till; liberalerna betonar att utbildning ger individuell autonomi och vänsterdebattörer betonar att den högre utbildningen ska utjämna klyftor, som välfärdsstaten i övrigt. Båda dessa synsätt utgår dock ifrån att den högre utbildningen inte är något mål i sig, utan ett medel. Här utgör den kristdemokratiska politiska filosofin ett unikt alternativ. Med immateriella värden som grund är bildningen ett mål i sig i kristdemokratiskt tänkande. Helhetssynen på både människa och samhälle leder till insikten om att vi lever både i ett socialt och historiskt sammanhang. Högskolans roll blir då inte bara att utbilda för arbetsmarknaden, utan också att bilda för bildningens skull. Människan är av naturen kunskapstörstande och en del av denna kunskapstörst har sin botten i strävan efter en djupare förståelse för vår roll i förhållande till omgivningen i både tid och rum. Detta handlar ytterst om att skapa en djupare förståelse för den tillvaro vi lever i. Akademien måste helt enkelt våga ta sig an de stora frågorna i livet!
Är abstrakt
Detta kanske låter abstrakt? Det är det också. De stora livsfrågorna är abstrakta, men kanske är det just dessa som akademien måste våga ta sig an. Insikten om detta skulle kunna utgöra grunden för den kristdemokratiska berättelsen om den högre utbildningens roll i samhället. Skulle inte det kunna bli en del av ”det nya kristdemokratiska uppdraget”?
Kalle Bäck, förbundsordförande Kristdemokratiska Studentförbundet
KSF-bloggen 