Diskussionen kring hemmafruar togs upp i veckans ”Kvällsöppet”. KDU:s vice förbundsordförande Ebba Busch gjorde en mycket bra insats där hon betonade att kvinnor måste tillskrivas rätten att själva fatta beslut om hur de vill leva sina liv. Förvärvsarbete kanske inte är den ultimata meningen med tillvaron i alla skeden av livet för vare sig män eller kvinnor. Samhället kanske istället ska börja ta hänsyn till att det finns olika livssituationer och olika livsprojekt?
En intressant aspekt på det hela är den som S-kvinnornas Nalin Pekgul förde fram. Hon säger sig inte ha några synpunkter på om kvinnor väljer att vara hemmafruar eller förvärvsarbeta. Detta låter ju nästan frihetligt! Den som trodde att en sosse-feminist tror på reell valfrihet bedrog sig dock. I nästa andetag säger hon istället att så fort en person kommer i kontakt med de offentliga välfärdssystemen, så är tvångsstyrning av människors liv helt acceptabelt. Exempelvis vill hon tvångskvotera föräldraförsäkringen eftersom föräldraförsäkringen är något som ”samhället” finansierar. Alltså; sossarna har skapat ett högskattesamhälle där de allra flesta gjorts beroende av staten och de system som är skattefinansierade kan politiken styra efter eget tycke och smak. Slutsats; pengar som tvingats av människor via skattsedeln kan användas för att styra deras liv med. Detta är själva motsatsen till valfrihet!
Där vänsterblocket, med S-kvinnorna i spetsen, alltjämt strävar efter att minska människors valfrihet ska Kristdemokraterna vara den kraft som tydligast står upp för att öka människors egenmakt. Inför valen 2014 vore det en bra idé för Kristdemokraterna att driva frågan om verklig valfrihet inom barnomsorgen, bortom vårdnadsbidraget, genom exempelvis en barnomsorgspeng. Så skapar vi ett samhälle där hänsyn tas till att alla familjer och livssituationer är unika. Detta är skillnaden mellan kristdemokratisk syn på välfärd och en sossig; ett välfärdssamhälle med valfrihet eller en välfärdsstat som tvingar människor in i samma snäva ramverk.
Kalle Bäck
KSF-bloggen 
Bra skrivet!
Ja, precis! Föräldrarna kan själva besluta om hur de ska ta hand om sina barn. Det är ju inte statens barn eller kommunens barn. En barnomsorgspeng till föräldrarna borde minska administrationen för kommunen. Tänk om vi började tänka på förskolan och dagis som något annat än ”kommunal kärnverksamhet”, istället är det som en hjälp för familjerna att klara av sin vardag, typ som hemhjälp eller hantverkare.
Och vem ska betala dessa kvinnors pension då?
Alla de män som haft en hemmafru oavsett hur många gånger han bytt?
Samma princip som underhåll?
Staten betalar och skickar räkning?
Men till vem?
Birgitta: det finns möjlighet att dela på pensionspoäng för ett par där den en av makarna väljer att inte förvärvsrabeta under en period. Denna möjlighet måste fler upplysys om och jag är säker på att par och familjer då kan lösa detta problem tillsammans.
/Kalle