Månadsarkiv: februari 2011

Valfrihet i liberal mening?

Expressens ledarsida anklagar KDU,, och till viss del Kristdemokraterna för att vara ett bidragsparti. Anledningen till detta är förslaget om en barnomsorgspeng som framförts av bl.a. KDU:s ordförande Charlie Weimers. Tanken är att familjerna själva ska få bestämma över hur de vill använda de resurser som idagsläget är riktade mot offentlig barnomsorg eller fristående alternativ som dagmanmma eller dagbarnvårdare. En barnosmorgspeng med full valfrihet skulle också skapa möjligheter för föräldrar som vill vara hemma en längre tid med sina barn att vara det. Expressens huvudsakliga invändnig är detta skapar ytterligare ett ”bidrag” och anklagar KDU/KD för att vara ett nytt bidragsparti. Detta är naturligtvis rent struntprat. Pengarna ifråga finns redan i fickorna på kommunerna, men är låsta till några former av barnomsorg. Med KDU:s förslag skulle pengarna istället kunna disponeras helt fritt av familjerna och några kanske väljer att gå ner i arbetstid eller att inte jobba alls under en period. Detta är valfrihet i kristdemokratisk mening!

Den märkligaste invändningen som Expressen har är att

 ”En sådan reform skulle innebära sämre förskolekvalitet och färre förskolor. Det skulle alltså minska den reella valfriheten för familjer som behöver dagis.”

Man glömmer helt bort de föräldrar som vill spendera mer tid med barnen. Deras möjligheter att välja är idag begränsad i kommuner som infört vårdnadsbidrag och obefnitlig i de kommuner som inte gjort det. Den liberala tidningen menar alltså att valfrihet är att välja förskola. Är detta valfrihet i liberal mening?

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik

Valfrihet eller inte? Det är frågan i hemmafru-diskussionen.

Diskussionen kring hemmafruar togs upp i veckans ”Kvällsöppet”. KDU:s vice förbundsordförande Ebba Busch gjorde en mycket bra insats där hon betonade att kvinnor måste tillskrivas rätten att själva fatta beslut om hur de vill leva sina liv. Förvärvsarbete kanske inte är den ultimata meningen med tillvaron i alla skeden av livet för vare sig män eller kvinnor. Samhället kanske istället ska börja ta hänsyn till att det finns olika livssituationer och olika livsprojekt?

En intressant aspekt på det hela är den som S-kvinnornas Nalin Pekgul förde fram. Hon säger sig inte ha några synpunkter på om kvinnor väljer att vara hemmafruar eller förvärvsarbeta. Detta låter ju nästan frihetligt! Den som trodde att en sosse-feminist tror på reell valfrihet bedrog sig dock. I nästa andetag säger hon istället att så fort en person kommer i kontakt med de offentliga välfärdssystemen, så är tvångsstyrning av människors liv helt acceptabelt. Exempelvis vill hon tvångskvotera föräldraförsäkringen eftersom föräldraförsäkringen är något som ”samhället” finansierar. Alltså; sossarna har skapat ett högskattesamhälle där de allra flesta gjorts beroende av staten och  de system som är skattefinansierade kan politiken styra efter eget tycke och smak. Slutsats; pengar som tvingats av människor via skattsedeln kan användas för att styra deras liv med. Detta är själva motsatsen till valfrihet!

Där vänsterblocket, med S-kvinnorna i spetsen, alltjämt strävar efter att minska människors valfrihet ska Kristdemokraterna vara den kraft som tydligast står upp för att öka människors egenmakt. Inför valen 2014 vore det en bra idé för Kristdemokraterna att driva frågan om verklig valfrihet inom barnomsorgen, bortom vårdnadsbidraget, genom exempelvis en barnomsorgspeng. Så skapar vi ett samhälle där hänsyn tas till att alla familjer och livssituationer är unika. Detta är skillnaden mellan kristdemokratisk syn på välfärd och en sossig; ett välfärdssamhälle med valfrihet eller en välfärdsstat som tvingar människor in i samma snäva ramverk.

Kalle Bäck

4 kommentarer

Under Övrig politik

Det måste kosta att misslyckas.

GP skriver om friskolor som riskerar att mista sina bidrag p.g.a. allvarliga brister och missförhållanden. De krafter som inte gillar valfrihet kommer naturligtvis att använda detta som argument för att friskolor är ett problem i sig.

 I verkkligheten är detta dock ett bevis på att systemet fungerar. Tänk om vi haft möjlighet att på detta sätt ge repressalier till kommunala skolor som inte fungerar! Då skulle troligtvis fler kraftfulla åtgärder sättas in på skolor som preseterar dåligt. Det måste helt enkelt blir kännbart för både kommunala och fristående alternativ att misslyckas.

Naturligtvis är det alltid djupt olyckligt för de ungdomar som går på en skola som kanske rentav läggs ned, men bättre det än att gå kvar på en skola som inte fungerar.

Kalle Bäck

2 kommentarer

Under Utbildningspolitik

”Ta bort fribeloppet och konkurrensutsätt CSN”

Följande intervju har publicerats i tidningen Kristdemokraten.

AKTUELLT. Kalle Bäck har suttit som ordförande för Kristdemokraternas Studentförbund sedan våren 2010.

Förbundet som han leder är inte ett associerat förbund med det kristdemokratiska partiet som KDU, Kristdemokraterna Seniorförbundet och Kristdemokratiska Kvinnoförbundet.

– När vi i framtiden får fler aktiva lokalavdelningar är jag inte främmande för att vi blir ett associerat förbund. Men i dag är det inget vi prioriterar, säger Kalle Bäck.

TIO gemensamma mål

KSF har i dag 230 medlemmar fördelade på sju avdelningar ute i landet. Det man vill genomföra för Sveriges studenter återfinns i de gemensamma mål som Alliansens studentförbund har för den högre utbildningen.

De målen kan sammanfattas i följande tio punkter:

Kvalitet före kvantitet. Mer arbetslivsanknytning. Ökade möjligheter att arbeta vid sidan om studierna. Entreprenörskap genom hela utbildningssystemet. Satsa på bildningssyftet inom högskolan. Utbildning ska löna sig. Studenternas bostadssituation måste förbättras. Självständiga lärosäten. En stark och fri forskning. Skäliga studiemedel.

Av de tio målen vill Kalle Bäck betona tre saker som Kristdemokratiska Studentförbundet ser som ”sin politik”.

– För det första vill vi att studenter med familj ska känna trygghet. Det nuvarande systemet för föräldrapenning utgår från att alla föräldrar befinner sig i arbetslivet, vilket drabbar studenter med barn. Vi vill ändra på villkoren för ersättning så att det tas mer hänsyn till barnens behov.

För det andra tycker Kalle Bäck att hans politiska motståndare ofta skryter om hur många lärosäten det finns. Här vill han att man i stället satsar mer på kvalitet än kvantitet.

– Vi måste öka kraven på de samhällsvetenskapliga och humansitiska utbildningarna. Som det är nu är kraven alldeles för låga jämfört med de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Detta skulle höja statusen på human- och samhällsvetenskapliga utbildningar och vi skulle få fler börs-vd:ar som läst historia eller filosofi, vilket ofta är fallet i anglosaxiska länder. Bildning, utbildning och arbetslivsanknytning skulle på så sätt knytas ihop, vilket skulle kunna bli ett bra koncept för en vinnande kristdemokratisk utbildningspolitik för högskola och universitet.

Reformera studiemedlen.

Det tredje som Kalle Bäck ser som kristdemokratisk politik handlar om studiemedelssystemet.

– Vi kristdemokrater vill ta bort det man kallar för fribeloppet, (summan av det en elev får tjäna under en termin). Regeringen har visserligen höjt beloppet men vi vill ändå ta bort det helt. Det man som student tjänar ska inte påverka det man får ut i studiemedel.

– KSF vill också konkurrensutsätta CSN när det gäller lånedelen så att även privata aktörer och banker kan erbjuda studielån.

Samarbete med KDU.

Att det är svårt för studenter att få tag i bostäder är ett erkänt problem.

– Vi vill ha en ökad nybyggnation och andrahandsuthyrning. Det kanske vi ska ta upp med den nya bo­stads­­ministern, Stefan Attefall. Han är ju kristdemokrat.

Inom en snar framtid vill Kalle Bäck utveckla ett närmare samarbete med KDU.

– Många av våra medlemmar är KDU:are. Där kan vi nog hitta många gemensamma projekt.

Tommy Wiberg

Lämna en kommentar

Under KSF:s verksamhet

Sänkta krav och diskriminering är inte lösningen.

Christian Carlsson och Ebba Busch från KDU gör idag ett träffsäkert inlägg på SvD-Brännpunkt. Artikeln handlar om att försvarsmakten sänker kraven i rekryteringsprocessen till det nya frivilligförsvaret. Man väljer dels att sänka kraven för kvinnor, i syfte att göra försvarsmakten mer ”jämställd,” och dels att sänka kraven generellt. Detta resulterar i en mycket problematisk utveckling där både diskriminering och sänkt kvalitet på soldaterna blir konsekvensen.

”Beslutet att sänka de redan låga antagningskraven i samband med omställningen till frivilligförsvaret var mot bakgrund av det inte bara oansvarigt utan också omdömeslöst. KDU anser att antagningskraven till Försvarsmakten borde höjas. Det är möjligt att höjda antagningskrav inte direkt underlättar rekryteringen till det nya frivilligförsvaret. Problemet består dock knappast i för högt ställda antagningskrav utan i det förhastade beslutet att införa ett bristande personalförsörjningssystem. Försvarsmaktens genusexperiment måste stoppas”.

Sänkta krav kan varken leda till ett mer välfungerande eller mer jämställt försvar. Tråkigt att detta måste påpekas, men det behövs uppenbarligen.

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Övrig politik