Månadsarkiv: januari 2011

Konkurrensutsätt CSN!

KSF har genom ordförande Kalle Bäck och Mattias Grängzell, som är ordförande i KDU Malmö, gjort ett inlägg i debatten kring studiemedelssystemet som publicerats i Sydvenska Dagbladet.

Konkurrensutsätt CSN!

Sedan Kristdemokraterna och Alliansen vann valet 2006 har mycket hänt som förbättrat den ekonomiska situationen för landets studenter. De tydligaste exemplen på detta är att studiemedlet och fribeloppet har höjts. Än finns dock mycket kvar att göra. Kristdemokratiska Studentförbundet anser att studiemedlet bör höjas kontinuerligt och fribeloppet bör avskaffas helt. Det ska inte straffa sig att vara flitig och arbeta även under terminen, men detta är just vad som blir konsekvensen av nuvarande fribeloppsregler. Många studenter som tjänat ”för mycket” pengar blir tillbakabetalningsskyldiga till CSN, vilket är helt orimligt. Detta är en problematik som är oerhört viktigt att komma till rätta med för oss kristdemokratiska studenter, inte minste ur ett principiellt perspektiv; flit ska löna sig!

Det är dock inte bara dessa regler som är problematiska, utan även hela studiestödssystemet i sig. CSN har idag en monopolställning som varken gynnar studenterna eller är hållbar på sikt. Vi ser ständigt återkommande exempel på hur studenter blir offer för CSN:s märkliga tolkningar av regler och riktlinjer. I höstas var det studenter vid Chalmers i Göteborg som riskerade att bli återbetalningsskyldiga för att CSN menade att de inte studerade på heltid, trots att det var just detta de gjorde. Den gången var det kursplanerna som var upplagda på ett sätt som inte behagade CSN och dessvärre är det inte svårt att hitta liknande exempel på CSN:s stelbenthet från andra delar av landet.

Vi menar därför att det vore önskvärt att konkurrensutsätta CSN. Även fristående aktörer borde ha möjligheten att erbjuda studielån. Staten ska naturligtvis fortfarande garantera en grundläggande bidragsdel, men lånedelen bör konkurrensutsättas i syfte att förbättra villkoren för studenterna. På så sätt skulle man som studerande ges möjlighet att ”rösta med fötterna” och välja bort en långivare som inte lever upp till ens förväntningar. Valfriheten och möjligheten att påverka den egna ekonomiska situationen måste helt enkelt också gälla studenter.

Mattias Grängzell
Ordförande KDU Malmö

Kalle Bäck
Ordförande Kristdemokratiska Studentförbundet

Annonser

1 kommentar

Under KSF:s verksamhet, Utbildningspolitik

KSF på kommun- och landstingsdagarna!

I helgen kommer Kristdemokraterna att hålla kommun- och landstingspolitiskadagar i Norrköping. Kom gärna förbi KSF:s monter och diskutera kristdemokratisk politisk filosofi eller studentpolitik t.ex. På partiets hemsida går att läsa att

Den mötesplats som våra kommun- och landstingspolitiska dagar utgör tror vi är en mycket betydelsefull träffpunkt för vårt kommun- och landstingspolitiska arbete. Inte minst efter ett valår och tillbakagång i valresultatet. 2011 års kommun- och landstings – politiska dagar i Norrköping vill vara en kraftsamling som möjliggör om start.”

Vi ses på fredag och lördag!

Lämna en kommentar

Under KSF:s verksamhet

KD bör profilera sig som studenternas parti

FÖRBUNDSKRÖNIKAN. Så har Kristdemokraternas Framtidsgrupp levererat sin rapport om vad som gick snett i valet och vilka åtgärder partiet bör vidta för att få bukt med den negativa trenden. Mycket klokt sägs i rapporten, främst kring organisatoriska frågor. En del av det som tas upp stämmer överens med vad KDU:s Kriskommission kom fram till i sin rapport tidigare i höstas. Otydligt ledarskap, interna kommunikationssvårigheter och brist på enande partikultur är några saker som lyfts fram. Också på det politiska planet är man delvis inne på KDU:s linje och pekar på avsaknaden av en tydlig politisk profil och parallella kampanjer som förvirrade väljarna.

Trångt i mitten.

Vad gäller politisk positionering identifierar Framtidsgruppen ett antal områden som partiet måste utveckla sin politik på. Familjepolitik, global rättvisa och miljöfrågor, företagsfrågor och rättspolitik är några av dem.

Jag tror personligen att familjefrågor och rättspolitik kan vara två områden som skulle kunna kopplas samman till ett politiskt koncept där både trygghet och frihet betonas på ett typiskt kristdemokratiskt sätt. Det är dock tveksamt om Kristdemokraterna skulle tjäna på att ge sig in i kampen om mitten/vänster-väljarna – som i dag röstar på Miljöpartiet – genom att betona globala rättvise- och miljöfrågor. Att trängas i mitten är helt enkelt ingen framkomlig väg.

Det finns dock ytterligare två politikområden där Kristdemokraterna har en enorm väljarpotential, men som Framtidsgruppen väljer att knappt nämna, nämligen högskolepolitik och studentfrågor. Kristdemokraterna borde vara det naturliga valet för Sveriges studenter, men tyvärr är så icke fallet. Detta är inte bara något jag som studentpolitiskt aktiv kristdemokrat anser, utan partiets arbete för att förbättra situationen för landets studenter har uppmärksammats externt, utan att detta fick något större genomslag internt. Kristdemokraterna fick i maj 2006 av Sveriges förenade studentkårer (SFS), det så kallade trestjärniga SFS-certifikatet för partiets aktiva arbete med att förbättra studenters ekonomiska situation.

KD har varit drivande.

Sedan Kristdemokraterna och Alliansen kom i regeringsställning har också mycket hänt som påtagligt förbättrat studenternas vardag. Studiemedlet och fribeloppet har höjts, kårobligatoriet har avskaffats och kvalitet i den högre utbildningen prioriteras numera före kvantitet. Dessutom har Kristdemokraterna varit den drivande kraften för en reformerad bostadsmarknad där också studenter ges bättre chanser att hitta ett boende.

Detta är bara några exempel på hur kristdemokratisk politik är studentvänlig politik. Jag menar med detta inte att Kristdemokraterna ska bli ett intresseparti för studenter, men studentperspektivet skulle med fördel kunna vävas in i politikutvecklingsarbetet. Några förslag på frågor som här skulle kunna lyftas:

• Utveckla politiken för studenter med familj.

• Självständigare lärosäten och mindre statliga pekpinnar.

• Öka mångfalden i forskningen och skapa bättre möjligheter för universiteten att ta emot donationer, som också bör vara avdragsgilla.

• Ge bildningstanken en centralare roll inom högskolan- både utbildning och bildning måste vara självklara inslag i högskolepolitiken.

Stor potetial för KD

Dessa förslag skulle kunna fungera som några utgångspunkter för diskussionen framgent. Det mest centrala är dock att studentperspektivet överhuvudtaget lyfts. Det är egentligen inget parti i Alliansen som på allvar gör detta i dagsläget. Här finns alltså en stor potential för Kristdemokraterna där KSF vill vara med och bidra till utvecklingen.

Kalle Bäck, förbundsordförande i Kristdemokratiska Studentförbundet

Lämna en kommentar

Under Krönikor

Vårdnadsbidraget är en succé!

(S-studenters ordförande angriper vårdnadsbidraget. Nedan följer ett svar.)

Det är ingen nyhet att Socialdemokraterna i grunden är mycket skeptiska till valfrihet. Magnus Nilsson understryker med all önskvärd tydlighet just detta i sitt hätska angrepp på vårdnadsbidraget. Reformen, som genomfördes på Kristdemokraternas initiativ, har skapat möjlighet för familjer runt om i Sverige att utforma barnomsorgen utefter just sina unika behov.  Det är ett stort steg i rätt riktning. Att tusentals barnfamiljer väljer att utnyttja   vårdnadsbidraget, är inget annat än en succé i alla de enskilda fallen.

Anledning till att diskussionen kring vårdnadsbidraget blossat upp just nu är en rapport från SCB. Rapporten offentliggjordes 4 oktober 2010 och finns tillgänglig för alla som vill ta del av den. Såväl rikstäckande som lokala medier har också refererat till den i samband med intervjuer med socialministern. Det rör sig alltså inte om något mörkande från Socialdepartementets sida, vilket Nilsson helt felaktigt hävdar. Rapporten visar att ca 1,8 procent av de familjer som har möjlighet att utnyttja vårdnadsbidraget också gör det, vilket Nilsson hävdar är ett fiasko. Men de som kallar vårdnadsbidraget för fiasko bara för att relativt få nyttjar det har missuppfattat reformen. Vi kristdemokrater har aldrig menat alla ska välja vårdnadsbidraget, utan poängen är själva valfriheten i sig. Detta har uppenbarligen inget som helst värde för Nilsson och S-studenterna.

Kristdemokraterna vill utveckla vårdnadsbidraget för att fler familjer ska ges möjlighet att utnyttja det. Vi menar att en fördubbling till  6000 kronor vore en mer rimlig nivå än dagens 3000. Dessutom bör alla kommuner åläggas att erbjuda vårdnadsbidrag. Makten ska ligga hos familjerna och inte hos kommunpolitikerna. Om Nilsson anser detta vara ”galenskap” så står det honom naturligtvis fritt att ha den uppfattningen.

Det kanske märkligaste argumentet som används mot vårdnadsbidraget är att det skulle äventyra kommunernas ekonomi och ta resurser från förskolan. Faktum är att om de familjer som fått vårdnadsbidraget istället skulle valt att nyttja en barnomsorgsplats skulle kommunens kostnader för dessa platser uppgå till ca 562 miljoner kronor, vilket är 427 miljoner kronor mer än vad som betalats ut i vårdnadsbidrag. Det faller alltså helt på sin egen orimlighet att vårdnadsbidraget skulle vara ett ekonomiskt hot mot kommunen och den offentliga barnomsorgen.

Ytterst är detta en fråga om människosyn. Kristdemokraterna är av den fasta övertygelsen att människor i grunden är förnuftiga och själva kan avgöra vad som är bäst för dem. Vårdnadsbidraget är inget mål i sig, utan ett medel för att skapa mer egenmakt åt människor. Det är alldeles utmärkt att det finns en bra offentlig barnomsorg med kompetent och välutbildad personal. Det är dock inget mål i sig att alla barn ska gå i förskolan, utan det är föräldrarna som känner sina barn bäst och vet vad som passar just dem. Vi vet att det finns ett starkt folkligt stöd för mer valfrihet inom barnomsorgen och kommer fortsätta att kämpa för det. Det är inte Kristdemokraterna som bör tänka om, utan snarare socialdemokrater med en förlegad kollektivistisk människosyn.

Kalle Bäck

3 kommentarer

Under Övrig politik, Ideologi

DEJA-rapporten:några slutsatser.

DEJA (Regeringens delegation för jämställdhet i skolan) presenterar idag sitt slutbetänkande. Två huvudsakliga resultat redovisas i detta:

– Pojkar presterar sämre resultat än flickor generellt sett.

– Flickor mår sämre och känner sig mer utsatta för trakasserier.

Den enda rimliga slutsatsen som kan dras av detta är att mönster som drabbar både könen finns i skolan. Det rör sig dock inte om någon form av ”över- och underordning” som genusvetare och feminister brukar prata om. Det finns många förklaringar till varför dessa mönster består, men bilden av en skola där pojkar alltid premieras på bekostnad av flickor tycks ha lite att göra med verkligheten.

Utredningen lägger också fram ett intressant förslag för att komma tillrätta med problematiken. Man menar att skolan är i behov av en motsvarighet till Statens beredning för medicinsk utvärdering. SBU sysslar med utvärdering av metoder och arbetssätt som används inom vården. Utan att vidare ha satt mig in i frågan så verkar detta som ett förslag väl värt att vidare diskutera. På så sätt skulle vi både åstadkomma en bättre fungerande skola som också fredas från politisk nyckfullhet, och som istället utgår ifrån beprövad erfarenhet och ett vetenskapligt förhållningssätt. En sådan instans skulle naturligtvis inte begränsa sig till frågor om jämställdhet, utan också bredare pedagogiska och innehållsmässiga spörsmål.

I vilket fall som helst så är det ovan beskrivna en problematik som vi bör förhålla oss till. Samtidigt måste vi se upp för övertolkningar av delar av resultatet och det måste inte vara ett problem att pojkar och flickor väljer olika typer av utbildningar. Respekten för det personliga valet måste vara den vägledande principen.

Kalle Bäck

Lämna en kommentar

Under Utbildningspolitik