SvD-Brännpunkt: ”Guteland gör skillnaden i skolpolitik tydlig”

KSF:s ordförande Kalle Bäck skriver tillsammans med KDU:s vice ordförande Aron Modig om den svenska skolan på SvD-Brännpunkt.

Guteland gör skillnaden i skolpolitik tydlig.

Svenska elever halkar efter i läsförståelse, matematik och naturkunskap, enligt den senaste Pisa-undersökningen. Den svenska skolan har dessutom blivit mer ojämlik – pojkar uppnår sämre resultat än flickor samtidigt som etnisk och socioekonomisk bakgrund spelar allt större roll för elevernas resultat. Jytte Guteland väljer att skylla denna utveckling på friskolesystemet, trots att det är just friskolorna som ofta presterar toppresultat. Valfriheten är inte problemet, utan tvärtom en tillgång. Kristdemokraterna och alliansen har istället gjort allt för att få bukt med de verkliga problemen. Vi håller på att vända den negativa trenden!

Bakomliggande orsaker till de dåliga testresultaten för den svenska skolan är istället de luddigt utformade styrdokumenten, läraryrkets försämrade status, bristfällig uppföljning av elevernas resultat samt pedagogiska felgrepp i form av för lite lärarledd undervisning. Alla dessa problem håller nu på att åtgärdas:

• En ny läroplan sjösätts, i vilken tydligare kunskapskrav formuleras, elevernas rätt till lärarledd undervisning understryks och centralt ämnesinnehåll anges.

• En ny lärarutbildning införs med fyra nya yrkesexamina: förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. Detta innebär en tydligare professionalisering av läraryrket och höjer hela yrkets status.

• Tydligare kunskapskontroller införs i form av tidigare betyg. Detta stärker möjligheterna för såväl elever från mindre studievana hem som de med högutbildade föräldrar att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Utöver detta har möjligheten att ta tillvara spetskompetens hos extra ambitiösa elever förbättrats genom att så kallade elitklasser numera är tillåtna. Guteland ser det som ett problem att elever på detta sätt ges uppmuntran att jobba extra hårt. Kanske är det just här skillnaderna blir som tydligast mellan socialdemokratisk och borgerlig skolpolitik.

Vi kristdemokrater menar att det grundläggande felet med den svenska skolpolitiken länge har varit att jantelagen fått för stort utrymme. Elever har inte uppmuntrats att anstränga sig och göra sitt yttersta, vilket har missgynnat såväl de mer studiemotiverade eleverna som de från hem med låg studievana. Flit ska löna sig!

Även om många steg i rätt riktigt nu har tagits kommer vi inte att få bukt med skolans problem över en natt. Likväl är det viktigt att vi kristdemokrater och den övriga alliansen nu städar upp efter den misslyckade (s)kolpolitiken.

ARON MODIG

vice förbundsordförande, Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)

KALLE BÄCK

utbildningspolitisk talesman, KDU

Annons

Rätt att dra in examenstillstånd.

Att lärare är skolans viktigaste resurs är nog de flesta överens om. Lärarkårens kvalitet i form av ämneskunskaper och pedagogisk förmåga är avgörande för skolans resultat. En logisk följd av denna insikt är att vem som helst inte ska få bedriva utbildning av lärare. Kvaliteten på lärarutbildningen i Sverige har ofta ifrågasatts. Det är därför klokt att Högskoleverket , på Alliansregeringens initiativ, omprövat tillstånden att examinera grundlärare.

Vissa lärosäten har förlorat sina tillstånd och det är bara att beklaga. Umeå och Stockholms Universitet är några av dem. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén menar att detta kan medföra att brist på lärare uppstår i dessa regioner. Detta är naturligtvis en problematik som måste hanteras på något sätt. Lösningen är dock inte att lärosäten som inte lever upp till kvalitetskraven ges examinationsrätt. Lösningen är snarare att kvaliteten höjs, så att examenstillstånden kan återfås i framtiden.

Min avsikt är inte att försöka verifiera om Högskoleverket gjort en riktigt bedömning i de enskilda fallen. Poängen är att detta är viktig markering av vilken inriktning som utbildningspolitiken bör ha i framtiden. Kvalitet måste sättas före kvantitet. Det motsatta tjänar ingen på i längden.

Kalle Bäck

”Klassisk bildning mot relativismen”

Ett träffsäkert inlägg kring den klassiska bildningens värde har gjorts av Johan Lundberg, Axess. Lundberg påpekar att bildningen har viktigt roll att fylla i ett demokratiskt samhälle präglat av öppenhet och kritiskt tänkande. Gränsen mellan ett kritisk förhållningssätt och ren relativism är dock ibland hårfin. Att enkom tala om vikten av kritiskt tänkande, utan att lyfta fram bildningens roll i sammanhanget kan få problematiska konsekvenser.

”Bildning är förutsättningen för kritiskt tänkande, vilket i sin tur är en nog så viktig egenskap för den som vill förhålla sig aktivt till det politiska livet. Tyvärr har man i skolväsendet i allt högre grad kommit att uppfatta kritiskt tänkande som ett självändamål, utan koppling till klassisk bildning.

Det är den sortens ”kritiskt tänkande” som har lett till att hela 18 procent av Sveriges befolkning under 30 år tror att USA:s regering låg bakom 11 september-attackerna. Endast 51 procent menar att det var al-Qaida. Och så många som 31 procent vet inte vilken åsikt de ska ha i frågan”.

I ett samhälle där vi omges av en  aldrig sinande ström av information blir det än viktigare att kunna sålla bland oseriösa påståenden och populistiska budskap. Bildningen kan här utgöra en referensram och ett raster som kan anläggas på tillvaron för att göra den mer begriplig. På så sätt lär vi oss att skilja rätt från fel och sanning från lögn. Den klassiska bildningen är ingen kuriositet i det moderna informationssamhället- den är mer livsviktigt än någonsin.

Kalle Bäck

Nobelprisen lär knappast bli fler.

Det sägs ofta att forskning och utbildning är vad som behövs för att Sverige och Europa ska kunna hävda sig gentemot omvärlden i globaliseringens tidevarv. Få ifrågasätter nog detta påstående i teorin. Vetskapen om det tycks dock svårare att omsätta i praktisk handling. Tyvärr satsar  Europa i dagsläget mindre på forskning som andel av BNP än både USA, Kina och Korea.

Detta syns också ifråga om antalet nobelpris, där USA har en tydlig ledning och Japan kommer tvåa. Visst är inte detta det ultimata måttet på framgång, men det ger ändå en fingervisning om vilken tendensen är. Vi bör på allvar diskutera både resurstilldelning till forskning och dess kvalitet. Fortsätter den negativa trenden så lär inte de europeiska nobelpristagarna bli fler.

Kalle Bäck

PISA-undersökningens resultat är ett kvitto på misslyckad (s)kolpolitik.

Svenska elever halkar efter i läsförståelse, matematik och naturkunskap enligt den senaste PISA-undersökningen. Dessutom har den svenska skolan blivit mer ojämlik och pojkar uppnår sämre resultat än flickor, samtidigt som etnisk och socioekonomisk bakgrund spelar allt större roll för elevernas resultat. Detta är kvittot på den misslyckade socialdemokratiska skolpolitik som förts under nästan 50 års tid.

Frågar man en vänsterdebattör om varför det blivit så här brukar svaret bli att allt är friskolornas fel. Om vi däremot håller oss till verkligheten så är det just dessa skolor som lyckas bäst i många avseenden. Snarare torde luddigt utformade styrdokument (som i praktiken inte alls styr något), läraryrkets försämrade status, för lite uppföljning av elevernas resultat och pedagogiska felgrepp, i form av för mycket icke-lärarledd undervisning, ha de största förklaringsvärdena.

Vi kommer inte att få bukt med dessa problem över en natt. Många steg i rätt riktning har dock tagits. En ny läroplan håller på att sjösättas, en ny lärarutbildning likaså, elevernas rätt till lärarledd undervisning understryks och tydligare kunskapskontroller i form av tidigare betyg håller på att införas. Alliansen håller på att städa upp efter den misslyckade (s)kolpolitiken.

Kalle Bäck