Kvotering? Nej, tack.

Samtidigt som alliansregeringen med all  rätt avskaffat möjligheten till formell diskriminering, förlåt ”positiv särbehandling”, vid antagningen till högre utbildning, så tycks kvoteringstänkandet slagit rot i andra delar av samhället. I förra veckan var det arbetsmarknadsministern som öppnade för kvotering i bolagsstyrelser och nu är det ett antal näringslivsrepresentanter som ger uttryck för samma idé.

Mot detta kan följande invändningar göras:

För det första bygger kvoteringstänkandet på en fullständigt förkastlig människosyn (även om förespråkarna säkerligen inte är medvetna om detta). Olika grupper ställs här mot varandra och en människa reduceras till en del av ett kollektiv. Detta borde i alla fall få borgerligt sinnade att ta sitt förnuft till fånga och kraftigt tillbakavisa hela tankesättet.

För det andra visar forskning att värdet på bolag som utsatts för kvotering sjunker. Det handlar inte om att kvinnor som sitter i bolagsstyrelser skulle vara mindre kompetenta, utan just om själva kvoteringen i sig. Bara blotta misstanken om att en styrelseledamot sitter där p.g.a. av sitt kön och inte sin kompetens gör att marknaden blir misstänksam, med rätta.

För det tredje så är argumentet som ofta framförs av kvoteringsförespråkare om att män i dagsläget kvoterar män, mycket bristfälligt. Problemet idag är att för få kvinnor driver företag och därför är tillgången på kvinnliga VD:ar exempelvis ofta ganska knapp. Mer kvinnligt företagande skulle säkert innebära fler kvinnor i bolagsstyrelser.

Man kan också fråga sig varför det endast är bolagsstyrelser som kvoteras. Varför ska inte alla beslutsfattande församlingar och föreningsstyrelser utsättas för samma tankesätt? Tänk om vi kunde kvotera in 50% män i Vårdförbundets styrelse eller 50% kvinnor i Byggnads?

Mycket av jämställdhetsproblematiken kommer troligtvis också att lösa sig automatiskt. I ett samhälle där majoriteten av de högskolestuderande i dagsläget är kvinnor är det inget vågat antagande att kvinnor inom en snar framtid också kommer att vara mer representerade bland näringslivets toppar. Utan kvotering.

Kvotering är ett ypperligt exempel på ett övertramp där politikens gränser överskridits. Kristdemokraterna framstår numera som den klaraste frihetliga rösten i svensk politik, som tydligast tillbakavisar tankar som kvotering. Politikens gränspoliser lär får en del att göra i höstens valrörelse.

Kalle Bäck

Annonser

1 kommentar

Under Övrig politik

Ett svar till “Kvotering? Nej, tack.

  1. Little Miss Chatterbox

    Tack!!!

    Mvh
    LMC

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s