Politikens gränser i utbildningen.

Följande text har publicerats i tidningen Kristdemokraten.

Det blir allt tydligare att Kristdemokraterna är det frihetliga alternativet i svensk politik. Att på allvar lyfta den filosofiskt och politiskt mycket intressanta frågan om politikens gränser är lovvärt, särskilt i ett land som Sverige där politiken och det offentliga ofta har velat lägga medborgarnas liv till rätta. Staten har helt enkelt tagit för stor plats och trängt undan det civila samhället i socialdemokratins Sverige. Det måste dock inte vara så. Sverige är ett land som historiskt sett utgjorts av en stor andel självägande bönder som haft en relativt självständig position gentemot statsmakten. Vi är helt enkelt inte sossar av naturen.

KD har bäst ideologisk grund

Istället torde förutsättningarna vara mycket goda för ett politiskt alternativ som lyfter frågor kring civilsamhällets och de små gemenskapernas rätt att inte utsättas för politisk klåfingrighet. Kristdemokraterna är det parti som har bäst ideologisk grund för att på ett trovärdigt sätt göra detta.

Ett grundläggande värde i den kristdemokratiska politiska filosofin är subsidiaritetsprincipen som innebär att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå. I varje politiskt beslut bör vi därför fråga oss om vad som bäst gynnar de små gemenskapernas självständighet och personligt ansvarstagande. På så sätt kan Kristdemokraterna bli ”politikens gränspoliser”, för att använda ett uttryck som Göran Hägglund nyttjade i sitt tal i Almedalen.

Också inom den högre utbildningen bör dessa frågeställningar lyftas. Universitet och lärosäten har en given plats i ett samhälle präglat av mångfald och högt till tak i den allmänna debatten. Kritiskt tänkande och ifrågasättande ska vara de mest grundläggande principerna för forskningen och högre studier.

Forskningen kan lätt politiseras

Att universitetens organisation är alltför nära knuten till staten utgör en potentiell risk för den akademiska friheten. Universitetsvärlden är full av exempel på hur forskningen lätt kan politiseras när den politiska makten har för mycket att säga till om. Detta får en hämmande effekt på forskningen och ytterst den fria tanken. På så sätt blir samhällets intellektuella och kulturella och välfärd lidande.

Det är eftersträvansvärt att universitet och högskolor blir mer självständiga i förhållande till statsmakten. Fler huvudmän bör ges tillträde till denna arena. I grunden måste universiteten vara garanterade resurser, men att en viss del av resurstilldelningen sker på grundval av ett antal kvalitetskriterier främjar kvalitetsutvecklingen. Fler aktörer och konkurrens mellan lärosätena är ytterligare ett sätt att skapa kvalitetsfrämjande incitament. Detta är ett exempel på hur politiken kan skapa förutsättningar och ramverk för en långsiktigt hållbar utveckling, men samtidigt inte inskränka den akademiska friheten.

Om vi menar allvar med att Sverige ska ha utbildning och forskning i världsklass, så måste frågan om den högre utbildningens organisationsform på allvar diskuteras. Mer handlingsfrihet är en förutsättning för att universitet och högskolor ska kunna bedriva en verksamhet som är internationellt konkurrenskraftig och på sätt bidra till det gemensamma bästa. Vi får dock aldrig glömma att bildning och det kritiska tänkandet är ett mål i sig och all verksamhet kanske inte ger en direkt avkastning i ekonomiska termer. Att sörja för samhällets kulturella och intellektuella välfärd och samtidigt skapa goda förutsättningar för tillväxt är dock uppgifter som måste kunna hanteras parallellt. Akademisk frihet och kvalitetsutveckling förutsätter alltså varandra.

Kalle Bäck

Förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet

Annons

Utred förutsättningarna för ett treterminssystem.

Diskussionen kring huruvida Sverige ska införa ett treterminssystem på högskolan pågår för fullt. Huvudargumentet för detta är att det skulle kunna öka genomströmningen, vilket är högst önskvärt. Sverige har en hög medelålder på våra studenter och många tar inte sina poäng i tid. Treterminssystem skulle kunna vara en av många åtgärder för att komma till rätta med denna problematik.

En eventuell sådan förändring innebär naturligtvis stora organisatoriska påfrestningar för lärosäten och därför bör resurser i så fall tillföras. Alliansregeringen har under denna mandatperiod tillfört mer resurser till den högre utbildningen, men denna har främst riktats till forskningen. Under Almedalsveckan var undertecknad på ett seminarium där högskoleministern Tobias Krantz var tydlig med att grundutbildningen står näst på tur vad gäller satsningar. Detta är mycket glädjande och regeringen nu avser förstärka den högre grundutbildningen. Det handlar alltid om att prioritera och på ett ansvarsfullt sätt hushålla med resurser, och inte att lova ”allt åt alla nu” på rödgrönt vis.

I vilket fall bör ett eventuellt införande av ett treterminssystem noggrant utredas. Detta skulle kunna gynna både lärosäten och studenter.

Kalle Bäck

Debattartikel i Sundsvalls Tidning.

KSF:s ordförande Kalle Bäck och KDU:s vice ordförande Aron Modig har gjort ett inlägg i diskussionen kring de nya antagningsreglerna till högskolan. Artikeln har publicerats i Sundsvalls Tidning.

Det är viktigt att utbildningssystemet främjar kvalitet och hårt arbete, inte taktiska val av kurser som ger lättförtjänta poäng. Flit ska löna sig- ska det vara så svårt?

Hurra för de nya antagningsreglerna – flit lönar sig bättre!

Då statistik över höstens antagning till rikets högskolor och universitet presenterades nyligen fick det nya meritpoängsystemet utstå oskäligt mycket kritik. Studier i mer krävande ämnen såsom matematik och främmande språk ska naturligtvis premieras i antagningen till teoretiska högskoleutbildningar. Flit ska löna sig – ska det vara så svårt? Det säger Aron Modig, andra vice ordförande för KDU, och Kalle Bäck, ordförande för Kristdemokratiska studentförbundet, i ett uttalande.

– Det grundläggande felet i den svenska skolpolitiken har länge varit att Jantelagen fått för stort utrymme. Elever har inte uppmuntrats tillräckligt att anstränga sig och göra sitt yttersta, vilket har missgynnat såväl de mer studiemotiverade eleverna som de från hem med låg studievana.

– En jämlik skola ställer höga krav på alla elever. Det är därför glädjande att alliansregeringen styrt in på en väg som gör att flit och hårt arbete lönar sig bättre. De nya reglerna med meritpoäng för antagningen till högre utbildning är ett exempel på detta, avslutar Aron Modig och Kalle Bäck.

För mer information:
Aron Modig
Förbundsstyrelseledamot
0733-28 17 36
aron.modig@kristdemokraterna.se

Kalle Bäck
Ordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet
kalle.back@kristdemokraterna

Kvotering? Nej, tack.

Samtidigt som alliansregeringen med all  rätt avskaffat möjligheten till formell diskriminering, förlåt ”positiv särbehandling”, vid antagningen till högre utbildning, så tycks kvoteringstänkandet slagit rot i andra delar av samhället. I förra veckan var det arbetsmarknadsministern som öppnade för kvotering i bolagsstyrelser och nu är det ett antal näringslivsrepresentanter som ger uttryck för samma idé.

Mot detta kan följande invändningar göras:

För det första bygger kvoteringstänkandet på en fullständigt förkastlig människosyn (även om förespråkarna säkerligen inte är medvetna om detta). Olika grupper ställs här mot varandra och en människa reduceras till en del av ett kollektiv. Detta borde i alla fall få borgerligt sinnade att ta sitt förnuft till fånga och kraftigt tillbakavisa hela tankesättet.

För det andra visar forskning att värdet på bolag som utsatts för kvotering sjunker. Det handlar inte om att kvinnor som sitter i bolagsstyrelser skulle vara mindre kompetenta, utan just om själva kvoteringen i sig. Bara blotta misstanken om att en styrelseledamot sitter där p.g.a. av sitt kön och inte sin kompetens gör att marknaden blir misstänksam, med rätta.

För det tredje så är argumentet som ofta framförs av kvoteringsförespråkare om att män i dagsläget kvoterar män, mycket bristfälligt. Problemet idag är att för få kvinnor driver företag och därför är tillgången på kvinnliga VD:ar exempelvis ofta ganska knapp. Mer kvinnligt företagande skulle säkert innebära fler kvinnor i bolagsstyrelser.

Man kan också fråga sig varför det endast är bolagsstyrelser som kvoteras. Varför ska inte alla beslutsfattande församlingar och föreningsstyrelser utsättas för samma tankesätt? Tänk om vi kunde kvotera in 50% män i Vårdförbundets styrelse eller 50% kvinnor i Byggnads?

Mycket av jämställdhetsproblematiken kommer troligtvis också att lösa sig automatiskt. I ett samhälle där majoriteten av de högskolestuderande i dagsläget är kvinnor är det inget vågat antagande att kvinnor inom en snar framtid också kommer att vara mer representerade bland näringslivets toppar. Utan kvotering.

Kvotering är ett ypperligt exempel på ett övertramp där politikens gränser överskridits. Kristdemokraterna framstår numera som den klaraste frihetliga rösten i svensk politik, som tydligast tillbakavisar tankar som kvotering. Politikens gränspoliser lär får en del att göra i höstens valrörelse.

Kalle Bäck

Hos SACO:s studentråd i Almedalen.

Jag befinner mig för tillfället i Almedalen där SACO:s studentråd idag anordnade ett seminarium med titeln ”Klipp dig och skaffa dig ett jobb”. Här diskuterades förslag om hur nyutexaminerade akademiker bättre ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det rådde tämligen stor samstämmighet om att bättre arbetsförmedling, mer entreprenörskap och yrekslivsanknytning i utbildningen är stora delar av lösningen. KSF delar dessa uppfattningar och det är viktigt att arbetsmarknad och utbildningsväsendet kopplas samman. Akademien är dock ett mål i sig och universiteten ska inte ägna sig åt regelrätt arbetsmarknadsutbildning. Att sörja för samhällets kulturella och intellektuella välfärd och samtidigt skapa goda förutsättningar för studenter att få jobb efter examen är dock uppgifter som måste kunna hanteras parallellt.

Kalle Bäck

En arbetslinje för studenter.

Jobben kommer med största sannolikhet att vara den viktigaste frågan i höstens valrörelse. Det är dock inget kontroversiellt påståenden att arbetsmarknadens utseende har en tydlig koppling till utbildningssektorns utformning. Därför bör det utbildningspolitiska perspektivet lyftas in även i fråga om jobbskapande. Detta är just vad orförandena för de fyra ungdomsalliansförbunden gör på dagens SvD-Brännpunkt. Vänsterpartierna föreslår fördubblade arbetsgivaravgifter för alla under 26, vilket knappast gynnar jobbtillväxten eller underlättar unga människors inträde på arbetsmarknaden. Istället bör skatten för de med lägst inkomsteroch arbetsgivaravgifterna ytterligare sänkas. Dessutom bör en tydligare koppling mellan arbetsmarknaden och skolan skapas med lärlingsutbildningar och mer entreprenörskap i klassrummet. Arbetslinjen bör också gälla studenter:

”En arbetslinje för studenter är ett rimligt vallöfte från alliansen. Givetvis ska heltidsstudier få lov att vara heltid men samtidigt ska man uppmuntra till kontakt med arbetsmarknaden under tiden man studerar. Sänkt skatt på små inkomster och ett slopat fribelopp skulle vara en tydlig signal att studenter är de som ska bygga vår framtid och att det är prioriterat”.

Alliansen har gjort mycket , men mycket återstår. Utbildnings- och studentperspektivet bör hela tiden finnas med i diskussionen kring hur fler ska komma i arbete.

Kalle Bäck

KSF på Rikstinget i Örebro.

Kristdemokraterna håller för närvarande Riksting i Örebro. KSF finns finns där med en monter. Tveka inte att titta förbi om du är intresserad av senaste numret av förbundets tidning Politeia eller diskutera utbildnings- och studentpolitik med någon KSF:are på plats.

Det är också glädjande att en av propositionerna som diskuteras på Rikstinget, ”Politikens gränser”, tar upp skola och högre utbildning. Här föreslås bl.a. att universiteten i Sverige ska bli mer självständiga gentemot staten och politiseringen av universitetsstyrelser ska avskaffas. Mer akademiska frihet helt enkelt. Kristdemokraterna visar på så sätt att partiet är det frihetliga alternativet i svensk politik.,