Borgström och politikens gränser.

KSF:s f.d ordförande Aron Modig skriver idag ett briljant inlägg kring vilken syn på jämställdhet som är att vänta om olyckan skulle vara framme och de rödgröna skulle få makten i höst. Claes Borgström har gjort sig känd som en man som håller den radikalfeministiska genus-fanan högt i debatten. Om han skulle bli jämställdhetsminister är en återgång till ett tänkesätt som sätter kön före person och system före människan att vänta. Kvotering och inskränkningar i friheten för familjer, högskolor och näringsliv blir resultatet när Borgström och hans meningsfränder ska förverkliga sin radikalfeministiska ideologi där exakt jämn fördelning och lika utfall alltid är det ultimata måttet på jämställdhet. Modig skriver:

”Vi vet att Claes Borgström och hans anhang inte drar sig för att förespråka diskriminering av enskilda människor. Den som haft oturen att födas med vad som enligt den Borgströmska mallen är fel kön får vara beredd på att stängas ute från drömutbildningen eller bolagsstyrelsen. Även om alla krav på studieresultat, meriter, erfarenheter och kontakter är uppfyllda. Att fördelningen mellan män och kvinnor är jämn på aggregerad nivå är viktigare än att enskilda behandlas rättvist”.

På ett sätt är det uppfriskande att det finns personer som Borgström på vänsterkanten. Detta visar på ett tydligt sätt att konflikten mellan den kollektivistiska socialismen och den kristdemokratiska idétraditionen där människan alltid är i centrum än lever och gör sig påmind i debatten. Politikens ideal kan i ett rödgrönt Sverige alltid överordnas den enskildes frihet. Medborgarna har bara friheten till låns och kan när som helst berövas den om den inte nyttjas på ett sätt som faller de socialistiska maktpotentaterna i smaken. Allt detta förkläds i tal om påstådd omsorg om allas lika möjligheter. Har vi hört det förut?

Även om det är trångt i mitten i det politiska landskapet så finns det vissa frågor där skillnaderna blir tydligare än i andra. Jämställdhetsdebatten är ofta en sådan. Företrädare från alla de tre rödgröna partierna gör sig ständigt skyldiga till övertramp och visar upp en förbluffande liten respekt för var politikens gränser går. Frihet och den enskilda människan i centrum står emot kollektivism och politisk klåfingrighet även i höstens val.

Kalle Bäck

Annonser

1 kommentar

Under Övrig politik, KSF:s verksamhet

Ett svar till “Borgström och politikens gränser.

  1. Jag håller med! Kom ihåg detta när det gäller hemundervisningen också. Staten ska styra allt, några alternativ tillåts inte längre. Kom ihåg att det viktigaste för barnen är att föräldrarna är där. Istället för att kämpa emot när föräldrarna vill ta sitt ansvar borde politikerna göra allt de kan för att stödja dem. Inte ge dem viten eller hota att ta deras barn ifrån dem. Läs mer på http://www.rohus.nu/ och http://www.hemundervisning.nu/blog/post/1/112

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s