Det svenska friskolesystemet,som infördes under regeringen Bildt i början av 1990-talet, har alltid varit ifrågasatt från vänsterhåll. Under de senaste tio åren har i alla fall socialdemokraterna enligt min uppfattning försökt tona ner denna kritik något, eftersom en stor andel av Sveriges elever väljer fristående alternativ. Friskolsystemet är helt enkelt uppskattat. Det ger människor möjlighet att fritt välja hur man vill utforma sin vardag, även om man i vänsterns ögon ofta ”väljer fel”. Som kristdemokrat vill jag naturligtvis understryka att valfriheten är ett mål i sig och rätten att fritt välja skola ska vara förbehållen familjerna och de enskilda eleverna.
Mona Sahlin väljer nu att såga det svenska friskolesystemet i brittisk press. Sahlin skriver i The Guardian att det system som det brittiska Tories vill införa alltför mycket påminner om det svenska, som enligt Sahlin är så fyllt av problem att det starkt kan ifrågasättas. Det har i princip inte lett till något bra, tycks Sahlin hävda.
”Yet the Swedish authorities’ own research has concluded that over the last fifteen years since the free schools were introduced, the number of low performing pupils has increased in Sweden, while the high performing pupils have neither increased in numbers nor have they become more successful.”
Det är sorgligt att Sahlin ägnar sig åt svartmålning och vägrar inse de positiva effekter som friskolor har även på kvaliteten i kommunala skolor. Det finns en oerhörd potentiell vinst för det allmänna bästa i detta. Den acceptans för friskolor som kan tyckas finnas hos Socialdemokraterna verkari mångt och mycket vara en fasad. Man försitter aldrig en chans att kritisera friskolesystemet, när det i själva verket är den av socialdemokraterna förda skolpolitiken under de senaste 50 åren som är roten till många av den svenska skolans problem. Det är ett fult sätt att skylla ifrån sig. I vilket fall så bäddar detta för en intressant skolpolitisk debatt i valrörelsen.
KSF-bloggen 