Kör över Skolverket – för bildningens skull!

Skolverket arbetar just nu med en översyn av kursplanerna för alla ämnen i grundskolan, förslag som senare ska fastställas av regeringen. Häftiga reaktioner har uppstått mot framförallt myndighetens förslag till nya kursplaner för historia och religionskunskap. När det gäller historiaämnet gäller kritiken att antiken och medeltiden föreslås strykas i undervisningen för att ge plats åt mer modern historia. Avseende religionsämnet gäller det Skolverkets vilja att ta bort kristendomens särställning i kursplanen.

Att det är många som undrar hur Skolverket egentligen resonerar är tydligt. När det gäller förslaget till kursplan i religionskunskap, har myndigheten exempelvis fått in 700 brev och mejl med protester. Flera framstående kristdemokrater har också varit ute i debatten och sagt ifrån. Tuve Skånberg och Rolf Åbjörnsson skrev i Världen idag (3/2):

Skolverket föreslår alltså att religionskunskapsämnet släpper kristendomens särställning och dess grundläggande betydelse för vårt land och folk. Det får inte ske. Det skulle innebära att våra ungdomar förmenas ett viktigt idéarv och blir i stor utsträckning kulturlösa. Sverige är numera multietniskt och multireligiöst, men det kristna arvet har format det svenska samhället. Kristendomens värderingar är av största betydelse för ett gott samhälle.

Partikamraterna Stefan Attefall och Gunilla Tjernberg följde upp i Svenska Dagbladet (21/2):

Kristdemokraterna kan som parti aldrig acceptera att kursplanen i religion vare sig utelämnar kristendomen eller underlåter att betona dess särart och betydelse för vårt lands kulturella och andliga arv. Det vore en otjänst mot våra barn och ungdomar att inte erkänna detta arv eller att ge utbildning i det. För att kunna ta till sig andra länders kulturer och tankesätt är det oerhört viktigt att känna till sin egen kultur och tradition. Ingen kan förneka att kristendomen har betytt oerhört mycket för Sveriges kultur och värderingar. Att detta inte ska betonas i kursplanen för religion är naturligtvis helt otänkbart.

När det gäller historiaämnet skrev Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, ett klokt inlägg i Expressen (15/2):

Det nya förslaget till läroplan för grundskolans undervisning i historia är ett frontalangrepp på det svenska kunskapssamhället. Det går inte att uttrycka sig barmhärtigare. Genom att brutalt eliminera elevers möjligheter att tillägna sig de mest grundläggande insikterna i antikens och medeltidens historia urholkas basen för kommande generationers förmåga att orientera sig i tid och rum. Nutidsmänniskans förutsättningar att tillvarata den reservoar av mänskliga erfarenheter som utgörs av historien försvinner.

En medborgare i Sverige bör känna till hur och när riket växte fram, varför vi har kungar och drottningar, varför kulturlandskapet präglas av sockenkyrkor, varför nationsgränserna ser ut som de gör, och så vidare. Att servera allt detta som ett fait accompli till elever vars undervisning i historia begränsas till redogörelser för industrialiseringen, imperialismen och 1900-talet, samt till flummiga och relativistiska diskussioner om historiebruk, är lika vansinnigt som att ersätta undervisningen i matematik, teknik och biologi med ett par telefonnummer till supporttjänster och ägna resten av timmarna till att diskutera den övergripande synen på siffror, maskiner, människor och djur.

PJ Anders Linder byggde på resonemanget i Svenska Dagbladet (16/2):

Redan de gamla grekerna visste värdet av att känna till sitt förflutna, men dem ska eleverna inte få höra talas om. Romare, vikingar och korsfarare tycks också åka ut med huvudet före. Istället ska det bli mer industrialism och 1900-tal – och så inneteorier om historieskrivning som maktutövning, förstås. Eleverna ska inte behöva lära sig om Ansgar och Magnus Ladulås, men däremot få filosofera om vem som tjänat på en historieskrivning där sådana gestalter finns med. Man kan kalla det mycket – Harrison använder ord som relativism och flum – men inte kunskapsskola!

Nu har glädjande nog utbildningsminister Jan Björklund insett det problematiska i de bäggen förslagen och gjort ett uttalande via Svenska Dagbladet (17/2) och Folkpartiets webbsida:

Historia och religionskunskap är två kulturbärande ämnen. De ger eleverna en allmänbildning och de ger oss en kulturell ram och kulturell identitet. Ämnena hjälper oss att förstå varför vårt land och vår värld i dag ser ut som den gör. Skolverket föreslår att äldre historia, bland annat antiken och medeltiden, ska utgå ur ämnet.

Jag delar inte den uppfattningen. Antiken är vaggan för den västerländska civilisationen. Medeltiden är en central tidsepok när Sverige blev Sverige, vår del av världen kristnades, städer byggdes, handel utvecklades, böcker började tryckas. För mig är det otänkbart att historieämnet skulle stympas på ett sådant sätt.

I kursplanen för ämnet religionskunskap föreslår Skolverket att alla världsreligioner ska jämställas i undervisningen. Fram till nu har ordningen gällt att eleverna ska läsa om alla stora religioner, men kristendomen har haft en särställning så att mer tid och fördjupningsstudier har ägnats kristendom än övriga religioner.

Jag menar att Skolverkets ämnesexperter här resonerar fel. Kristendomen har varit totalt dominerande i vårt land de senaste tusen åren. Hela vår kultur och vårt samhälle har vuxit fram i symbios med den kristna religionen. Det är självklart att kristendomen ska ha en särställning, enligt min mening. Till den som är orolig för de båda förslagen till kursplaner i dessa båda ämnen kan jag ge ett lugnande besked: förslagen, så som de nu ligger, kommer inte att genomföras så länge jag är utbildningsminister.

Om talet om att flumskolan ska ersättas av en skola med mer kunskapsfokus ska tas på allvar krävs det verkligen att regeringen agerar här. Det handlar inte om att inskolas i religiös fanatism eller om att läsa gamla dammiga böcker, utan om att det krävs en viss grundläggande allmänbildning, och förståelse för historien, för att inse varför dagens samhälle fungerar som det gör. Det krävs även för att vi alla ska ha möjlighet att följa med i den dagliga debatten. Det får helt enkelt vara nog med trams nu.

Annons

KSF vid Södertörns högskola

I förra veckan deltog Kristdemokratiska Studentförbundet, genom Joakim Oldmark och Claudia Polstierna, under demokratidagen PÅVERKA:NU vid Södertörns högskola. Under dagen deltog även riksdagsledamot Eva Johnsson (KD) i en debatt kring student- och utbildningspolitik.

Claudia Polstierna och riksdagsledamot Eva Johnsson (KD)

Utbildningspolitisk debatt vid Södertörns högskola

”Genus ingen överordnad princip”

För en vecka sedan hade Aron Modig denna krönika publicerad i tidningen Kristdemokraten:

För någon vecka sedan klargjorde forsknings- och högskoleminister Tobias Krantz att tillämpande av positiv särbehandling inte längre kommer att vara en accepterad metod i antagningen till den högre utbildningen i Sverige. Detta är förstås ett välkommet besked. Kvoteringens ändamål – att nå en jämnare könsbalans i klassen – är inte skäl nog att sätta godtycke framför meriter. De 8 000 personer – företrädesvis kvinnor – som, enligt Centrum för rättvisa, drabbats av denna typ av diskriminering under de senaste fyra åren håller säkert med.

Nu kan inte vi förståndiga kunskaps- och rättviseälskande människor andas ut bara för att den ansvarige ministern tagit sitt förnuft till fånga. I Uppsala vill man att det klassiska lärosätet ska ”genusmärkas” utifrån 17 uppsatta kriterier. Bland annat handlar det om att antalet lärare, studenternas utrymme att ta plats på seminarier och föreläsningar samt kurslitteraturens författare ska vara lika fördelade mellan kvinnor och män. Dessutom ska ”alla etablerade begrepp, teorier och metoder” problematiseras med avseende på genus.

Styrelsen för Södertörns högskola har föreslagit regeringen att tillsätta Moira von Wright som ny rektor. År 1998 författade hon rapporten Genus och text som behandlar frågan om varför flickor är så starkt underrepresenterade inom fysikstudier. Detta kan ju i sig vara angeläget, men den slutsats von Wright drar är att ”en genusmedveten och genuskänslig fysik förutsätter en relationell infallsvinkel på fysiken samt att en hel del av det traditionella och vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken plockas bort”. Vetenskapen ska alltså ändras för att nå jämställdhetspolitiska målsättningar. Samtidigt i verkligheten: Jiao Tong-universitetet i Shanghai presenterar årets upplaga av den internationella universitetsrankingen Academic Ranking of World Universities som visar att antalet svenska lärosäten bland de 100 främsta minskar från fyra till tre. På den senaste upplagan av QS World University Rankings, den andra stora internationella rankinglistan, är läget än mera dystert. Där har Sverige två universitet bland de 100 högst rankade.

Visst är Sverige ett litet land med relativt små resurser, såväl mänskligt som finansiellt. Men pengar finns uppenbarligen till ett nationellt sekretariat för genusforskning som på sin webbplats länkar till rapporter såsom Puckade villkor? Jämställdhet i hockeyrinken och Leksaksdesign ur ett genusperspektiv. Vi är ett land som i allt större utsträckning kommer tvingas till att konkurrera med kunskap, forskning och innovationer snarare än med produktion av traditionella industrivaror. Sett utifrån det perspektivet är det onekligen bekymmersamt att se vilka prioriteringar som görs.

Hur kan vi öka anslagen till forskning och högre utbildning? Hur kan vi på ett rättvisande sätt utvärdera utbildningarnas och lärosätenas kvalitet? Hur kan vi bredda rekryteringen till universiteten och hur kan vi se till att våra unga har tillräcklig kunskap om de olika utbildningsmöjligheter som finns för att kunna göra informerade val? Hur lockar vi fler forskare av världsklass till de svenska universiteten? Det är frågor som den utbildningspolitiska debatten borde kretsa kring. Istället fastnar vi i trams om genus och kvotering. Det är bra tragiskt.

Genus kan inte vara en överordnad princip. Om målsättningen är att nå toppen måste istället budord som sanning, vetenskap och framåtskridande vara ledande. Artikeln kan även läsas här.