Studiesociala kommittén är på rätt väg

I lördags (27/12) presenterade den av regeringen tillsatta studiesociala kommittén ett antal förslag på åtgärder som ska förbättra den ekonomiska situationen för rikets studenter. Kommittén föreslår dels att studiemedlet ska höjas och dels att det ska bli lättare att kombinera högskolestudier och arbete.

För att premiera extraarbete vid sidan om studierna vill man att det så kallade fribeloppet ska höjas från dagens nivå på 102 500 kronor till 130 000 kronor per år. Studenter vars inkomst överstiger denna nivå föreslås i framtiden endast få lånedelen av studiemedlet minskad. Bidragsdelen ska vara konstant oavsett inkomst. Den studiesociala kommittén innehåller ledamöter från samtliga riksdagspartier och tillsattes av regeringen efter valet 2006.

– Att den studiesociala kommittén nu kommit överens om att fribeloppet bör höjas är mycket positivt. Vi i Kristdemokratiska Studentförbundet anser dock att det belopp man ska få tjäna utan att studiemedlet minskas ska vara ännu högre, eller allra helst helt utan tak. Det säger Aron Modig, förbundsordförande för Kristdemokratiska Studentförbundet.

– Om inte annat så bör den inkomst som studenter tjänar ihop under sommarmånaderna stå utanför fribeloppet. Detta är någonting som den studiesociala kommittén olyckligt har lämnat utan åtgärd.

 – Studiemedlet bör vara så pass högt att man som student inte ska vara tvingad att arbeta för att få sin ekonomi att gå ihop. Den student som vill arbeta ska dock premieras för detta. Arbete ska uppmuntras. Det är helt förenligt med regeringens arbetslinje, avslutar Aron Modig.

Annons

Angående politiker och deras utbildning

Nu har Barack Obama utsett det kabinett och de högre tjänstemän som ska leda USA från och med slutet av januari. Obamas ”lag” är ur många synvinklar ett renodlat elitlag, en samling bestående av några av USA:s allra skarpaste hjärnor. I regeringen, som utöver presidenten och vice president Joe Biden består av 15 ministrar, har samtliga statsråd minst en akademisk grundexamen. De flesta av dem har utöver politisk erfarenhet också meriter från akademin och näringslivet. Många av dem har bott och arbetat i flera länder på olika kontinenter.

Det är värt att nämna några exempel. Barack Obama själv har en grundexamen från Columbia University och en juristexamen från Harvard University. Att han var en student av det absoluta toppskiktet illustreras både av hans betyg och av att han under sin tid vid Harvarduniversitetet var redaktör för den välrespekterade juridiska tidsskriften Harvard Law Review. Han har därutöver arbetat vid åklagarmyndigheten samt undervisat vid University of Chicago. Finansminister Timothy F. Geithner har en masterexamen i internationell ekonomi från John Hopkins University och har därutöver arbetat som diplomat i Japan, på finansdepartementet och på Internationella valutafonden, IMF. Energiminister Steven Chu har dubbla grundexamina och en doktorstitel från Berkeley. År 1997 vann han Nobelpriset i fysik.

I gårdagens nummer av Dagens Nyheter gjordes en jämförelse mellan USA:s kommande ministär och regeringen Reinfeldt. Resultatet blir naturligtvis löjeväckande. Fyra av tio svenska ministrar saknar eller har inte slutfört sin universitetsutbildning. Bäst är EU-minister Cecilia Malmström och handelsminister Ewa Björling som innehar doktorstitlar. Migrationsminister Tobias Billström har en magisterexamen från Lunds universitet samt en masterexamen från Cambridge University och finansminister Anders Borg är nationalekonom med stor erfarenhet från bankväsendet och den finansiella sektorn. Ytterligare några ministrar har akademiska examina men på det hela taget är det minst sagt tunt. Det bör klargöras att förhållandet inom den svenska regeringen på intet sätt var bättre under de perioder socialdemokraterna var i majoritet i riksdagen. Göran Perssons ministärer var rena skämtet i jämförelse. Att man kan utse en person som inte har någon form av akademisk utbildning till att sköta rikets finanser får tala för sig. Oansvarigt är ordet.

En sådan här jämförelse mellan USA och Sverige är på inga sätt rättvis. USA är överlag överlägsna Sverige i avseende på respekterade universitet samtidigt som den ”politiska kulturen” och de politiska karriärvägarna skiljer sig mycket åt länderna emellan. Icke desto mindre bör detta ses som ett ganska stort problem. Politikerna, som ju är de som styr vårt land, bör vara de absolut mest kvalificerade i riket. Självklart är det så att det behövs politisk erfarenhet och politiskt kunnande (sådant som inte lärs ut inom akademin) för att bli en duktig politiker. Men hur kommer det sig att det är så ont om folk med dubbla akademiska examina inom politiken? Hur kommer det sig att inte fler framstående män och kvinnor inom näringslivet också engagerar sig politiskt? Varför har ingen av våra ministrar bott större delen av sitt liv utomlands och samlat på sig den typen av erfarenhet? Var finns läkarna?

Till viss del är förstås politikers lönenivå ett svar på ovanstående frågor, men det är ingalunda det enda. De svenska politikerlönerna är visserligen för låga, men de kommer aldrig kunna matcha de nivåer som förekommer inom företagsvärlden. Nej, på något sätt finns det en kultur inom den svenska politiken som gör att de allra skarpaste hjärnorna inte lockas, eller inte välkomnas, dit. Att finna en lösning på detta problem är en utmaning. Svensk politik bör dock lägga ner stor kraft på att få till stånd en förändring.

DN:s artikel återfinns här. Kalle Henriksson för en intressant diskussion på ämnet på sin blogg. All information om USA:s kommande regering finns här. Samtliga svenska ministrars meritförteckningar finns att läsa här.

Aron Modig

Apropå julklappar…

Så här i juletider kan det vara bra att påminnas av den ineffektivitet som är förknippad med bytandet av julklappar. Ekonomibloggen Ekonomistas förklarar detta på ett bra sätt i detta inlägg. I övrigt önskar KSFs förbundsstyrelse alla läsare en riktigt god fortsättning.

Tidningen Fokus om Eton College

Tidningen Fokus skriver i nummer 50 2008 om den klassiska brittiska internatskolan Eton College. Skolan grundades år 1440 och endast manliga elever är välkomna. Till skolan går man iklädd frack. På fritiden ror man eller övar piano. Det är så klassiskt brittiskt det bara går, tämligen inskränkt men mycket intressant. Läs artikeln här.

KSF vill också se mer självständiga universitet

Under måndagen presenterade professor Daniel Tarschys den så kallade autonomiutredningens slutsatser för högskoleminister Lars Leijonborg. Utredningen, som tillsattes för drygt ett år sedan i syfte att se över verksamhetsformerna för universitet och högskolor, har kommit fram till att de högre lärosätena inte längre bör vara statliga myndigheter, utan istället ges en självständig status.  Detta är mycket positivt. Det säger KSF:s förbundsordförande Aron Modig i ett uttalande.

– Tankens frihet är en förutsättning för framgångsrikt kunskapssökande. Därför måste universiteten och högskolorna garanteras frihet från statlig detaljstyrning. Autonomiutredningens förslag om ökad självständighet för de högre lärosätena är definitivt ett steg i rätt riktning.

– Universiteten bör främst vara finansierade av icke-styrda anslag från staten. Men självklart bör de även kunna ta emot donationer från annat håll utan att be regeringen om lov.

– Den internationella konkurrensen på utbildningsområdet är tilltagande. På rankinglistorna över världens främsta universitet återfinns endast ett fåtal statliga myndigheter. I ett föränderligt samhälle måste lärosätena kunna agera snabbt och kraftfullt. Då duger det inte med central detaljstyrning och långa beslutsvägar, avslutar Aron Modig.

Daniel Tarschys skriver på DN Debatt.

KSFs förbundsstyrelse kampanjade med kd-Göteborg

Kristdemokratiska Studentförbundets förbundsstyrelse kampanjade idag i centrala Göteborg tillsammans med Göteborgs partidistrikt. Man bjöd på glögg och pepparkakor samt samtalade med folk som var ute i lördagshandeln. Dagen var mycket lyckad och göteborgarna var mycket intresserade av att ta del av den kristdemokratiska glöggen.

 

Anders Fasth och Kalle Bäck

Aron Modig

Josef Kuhlin, Hampus Hagman och Annelie Enochson

Många var intresserade av kd-glöggen

Glada partister

 

Aron Modig och Kalle Bäck

Dagens stimulansåtgärder påverkar framtiden

KSFs förbundsordförande Aron Modig har skrivit denna veckas förbundskrönika i Tidningen Kristdemokraten.

Det är svåra tider nu. Den finanskris som inleddes under sensommaren har spridit sig till industrin och konjunkturen är på väg nedåt. En majoritet av EU-ländernas ekonomier uppfyller den gängse definitionen för recession, det vill säga negativ BNP-tillväxt under två kvartal i följd. Åtskilliga bedömare menar att vi just nu är i inledningsfasen till den värsta ekonomiska kris världen upplevt sedan 1930-talets depression.

Problemen har av naturliga skäl även spritt sig till Sverige. Varslen från industriföretagen duggar tätt och Riksgälden har tvingats ta över en av landets största investmentbanker. Det är naturligt att det i dessa tider finns aktörer som ropar på statliga ingrepp av olika slag. Röster höjs för finanspolitisk stimulans, garantiprogram och stödpaket riktade till specifika branscher. Från vissa håll vill man till och med se förstatliganden av några av de viktiga svenska industriföretag som står ostadigt i de oroliga tiderna. Vissa statliga insatser är utan tvekan helt nödvändiga för att dämpa finans- och konjunkturfrossans effekter på ekonomin och det finansiella systemet. Det finns dock all anledning för regeringen att vara försiktig och noga överväga vilka verktyg man ska använda. Ju mer omfattande åtgärder regeringen vidtar, desto större blir risken att agerandets negativa effekter överväger de positiva.

Statliga åtgärdspaket för med sig en hel del problem och bör inte enbart mötas av jubel och lovord. Förutom att det är nästintill omöjligt att hitta de projekt och områden där skattebetalarnas pengar kommer till sin mest effektiva användning behöver staten vanligtvis låna pengar till finansieringen. Denna upplåning gör det svårare och dyrare för privata aktörer att få tillgång till kapital. Man får utträngningseffekter som riskerar att leda till att mängden privata investeringar blir mindre än den annars skulle ha varit. Den största faran när det gäller statliga stödprogram är dock att de riskerar att cementera föråldrade strukturer inom industrin. Detta borde vi om inte annat ha lärt oss efter 1970-talets strukturkris inom varvsindustrin. Den överbryggningspolitik man då förde ledde inte till att man hoppade över den lågkonjunktur som resten av världen drabbats av, utan endast till att krisen försköts och förvärrades.

Samtliga dessa effekter är sådana som i stor utsträckning tenderar att påverka framtida generationer, och framtidens ekonomiska miljö, på ett negativt sätt. Högre inflation ökar osäkerheten och försvårar en långsiktig planering. Högre lånekostnader medför att färre entreprenörer lyckas låna pengar för att kommersialisera sina innovationer. Föråldrade strukturer inom industrin försämrar landets konkurrenskraft och därtill tenderar stora åtgärdsprogram att medföra skuldbördor som inte sällan hamnar på framtida skattebetalares axlar.

Extra satsningar är nödvändiga i dagens läge, om inte annat för att visa handlinskraft gentemot väljarna. Men regeringen bör definitivt ha ovanstående faktorer i tankarna då man utformar den tilläggsbudget som sannolikt läggs fram inom kort. Därför bör man undvika att satsa skattepengar på enskilda bolag eller branscher, utan istället investera i en långsiktigt god ekonomisk miljö. Satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur samt på skattesänkningar som främjar förkovrande, företagande och investeringar både stimulerar ekonomin idag och skapar goda förutsättningar för framtida tillväxt.