H1B-visum och ”globala talanger”

I denna veckans nummer av tidningen The Economist (12-18 april) finns en diskussion kring USAs visumregler för högutbildade människor som vill komma och arbeta i landet. I USA har man de senaste åren blivit betydligt mer restriktiv när det kommer till att bevilja de visum som kallas H1B visum vilka är en slags ”fast lane” till den amerikanska arbetsmarknaden. Dessutom har man satt en kvot på H1B visum och bevijar endast 85 000 per år vilka fylls upp under första ansökningsdagen. När de flera hundra tusen ansökningarna väl kommit in fördelar man de eftertrakatade visum på det mest ogenomtänka sätt – genom lottning.

USA är det land som historiskt sett kanske tjänat mest på att ta emot kompetenta immigranter. 70 av landets cirka 300 Nobelpris har tilldelats invandrare. Företag som Intel och Google är grundade av invandrare och en fjärdedel av de företag som startas upp i Silicon Valley är grundade av immigranter från Indien och Kina. Man räknar med att för varje beviljat H1B visum skapas det mellan fyra och fem amerikanska arbetstillfällen.

Eftersom alla företag idag talar om att rekrytera de ”globala talangerna” kan man med rätta ifrågasätta om denna typ av restriktiva invandringspolitik är rätt väg att gå. Kompetenta människor och talanger är kanske den tillgången det råder mest brist på i dagens kunskapsbaserade ekonomi.

Det finns dock länder som valt att gå andra vägen. Som exempel kan nämnas Storbritannien som har blivit bättre och bättre på att attrahera eftertraktad arbetskraft. På de Brittiska öarna har man till och med gått så långt att man per automatik beviljar ett års visum till studenter som tar examen från de 50 högst rankade handelshögskolorna i världen.

Sverige har en lång väg att gå när det kommer till att locka till sig de främsta studenterna och talangerna i Europa och världen. En väg att gå är att, precis som KSF vill, satsa betydligt mer på kvalité istället för kvantitet i högskolesystemet. Vidare diskuteras det inom EU om man ska införa en motsvarighet till det Amerikanska ”green card” vilket lär komma att kallas ”blue card”. Kanske bör Sverige också mer aktivt försöka locka till sig högutbildade människor och underlätta både visum och arbetstillståndsprocessen för dessa. En inspirationskälla skulle kunna vara det ovan nämnda exeplet från Storbritannien – men varför begränsa det till ett år?

Josef Kuhlin

Annonser

Lämna en kommentar

Under Övrig politik, Utbildningspolitik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s