I gårdagens Göteborgs-Posten skrev Socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs om framtiden för Sveriges högre utbildning. Här ger nu KSF sossarna svar på tal:
Av allt gott som den borgerliga regeringen åstadkommit sedan maktskiftet hösten 2006 är de förändringar som rör den högre utbildningen och stärkandet av Sveriges framtida konkurrenssituation de som glatt oss i Kristdemokratiska Studentförbundet allra mest. Socialdemokratiska studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs är av en annan åsikt. I den debattartikel som publicerades i måndagens GP (21/1) redogör hon för ett antal planerade reformer som hon hävdar kommer att urholka studentinflytandet och skada det svenska universitetsväsendets ställning. Dessbättre har Borgnäs fel på alla punkter.
För det första menar Kajsa Borgnäs att utredningen ”Ökad frihet för universitet och högskolor”, som skall se över möjligheterna att öka de svenska lärosätenas självbestämmande, skulle avdemokratisera högskolan och minska studenternas frihet. I verkligheten är det precis tvärtom. Ett universitet, eller samhället som helhet, blir nämligen inte mer demokratiskt bara för att allting styrs av politiker i Stockholms centrala kvarter. Vi i Kristdemokratiska Studentförbundet tror istället på maktfördelning och på subsidiaritetsprincipen, det vill säga att beslut alltid bör fattas på lägsta ändamålsenliga samhällsnivå. Vi menar att en avpolitisering av landets universitet och högskolor enbart skulle vara positivt, eftersom det skulle minska utbildningsväsendets lojalitet gentemot staten och därmed stärka dess centrala roll som granskande och kritiserande makt.
För det andra vänder sig Borgnäs emot de slutsatser som utredningen ”Resurser för kvalitet” kommit fram till. Denna gör gällande att resurstilldelningssystemet för den grundläggande högskoleutbildningen bör göras om så att rikets lärosäten får konkurrera sinsemellan om de resurser som avsatts. Detta är en bra idé. Vår uppfattning är att konkurrens är någonting bra och något som i de allra flesta fall för vårt samhälle framåt. Vad som är viktigt är dock att studenterna ges goda möjligheter att göra välinformerade och rationella val. Fokus bör därför snarare ligga på att underlätta för studenterna att finna relevant information än på att agera bakåtsträvare och klamra sig fast vid ett gammalt och ineffektivt system. Kristdemokratiska Studentförbundet vill se en aktiv politik där någon politiskt obunden institution får till uppgift att regelbundet upprätta rankinglistor över landets universitet och högskolor efter uppställda kvalitetskriterier.
För det tredje sågar Kajsa Borgnäs även förslaget om att konkurrensutsätta lånedelen av studiemedlet, vilket är mycket svårt att förstå. Inte minst eftersom klagomålen mot CSN varit nästintill massiva så långt som någon student kan minnas. Staten bör självklart även fortsättningsvis garantera ett studiebidrag för alla samt fungera som borgenär, men att lånetjänsten konkurrensutsätts skulle leda till ökad flexibilitet och det skulle enbart vara positivt för studenterna. Det finns med andra ord ingen anledning alls att även i framtiden hålla någon form av monopolsituation på marknaden för studielån.
Avslutningsvis kan konstateras att Kajsa Borgnäs hänvisar till hela fyra utredningar inom utbildningsområdet, men ändå glömmer den allra viktigaste. Det handlar förstås om Globaliseringsrådets ”Kunskapsdriven tillväxt” som i mångt och mycket utgör grunden till innehållet i alla de övriga fyra. Medlemmarna av Globaliseringsrådet, vilket tillsatts för att se över Sveriges möjligheter att stärka sin konkurrenskraft, är eniga om att svenska universitet och högskolor måste effektiviseras och att deras kvalitet måste stärkas. Ovanstående förändringsförslag skulle föra utbildningssystemet i rätt riktning och dessa omdaningar är nödvändiga för att Sverige även fortsättningsvis ska stå starkt i den globaliserade världen. Detta har regeringen insett, och för det är vi i Kristdemokratiska Studentförbundet mycket tacksamma.
Erik Bengtson
Aron Modig
KSF-bloggen 