Då The Economist-ägda tidningen European Voice igår utsåg ”Årets europé” inom ett antal kategorier var en av pristagarna kristdemokrat. Tysklands förbundskansler Angela Merkel utsågs nämligen till årets kvinnliga statsman. Inte illa. Årets europé alla kategorier blev Litauens president Valdas Adamkus och i övrigt fanns namn som Richard Branson och Arnold Schwarzenegger bland pristagarna. Vinnarna har röstats fram av tidningens läsare. Svenska Dagbladet rapporterar här.
Aron Modig
På dagens ledarsida i Svenska Dagbladet skriver debattören Göran Skytte om Sveriges Television i allmänhet och nyhetsprogrammet Rapport i synnerhet. Han ifrågasätter SVT:s ”Fri television”-kampanj och ställer sig mycket frågande till hur Rapport prioriterar då man väljer vilka nyheter som ska uppmärksammas. Som vanligt då Skytte skriver sätter han fingret på några riktigt intressanta problem och det finns en hel del att kommentera och en hel del frågor att fundera över…
För det första, är det ok att SVT lägger en, vad jag tror, stor summa av våra licenspengar på sin ”Fri television”-kampanj? Ytterst tveksamt. För mig har budskapet mer inslag av propaganda än av reklam. Och vad är syftet med kampanjen överhuvudtaget?
Det svenska TV-utbudet är generellt sett oerhört magert. Det mesta handlar om dokusåpor, serier av olika slag, flamsiga talkshows och allmänt trams. SVT och TV4 har en del sevärda program, också dessutom finns förstås TV8, men i övrigt är det riktigt tunt. Hur kommer detta sig? Visar kanalerna vad svenskarna efterfrågar eller anpassar folket sina preferenser efter utbudet? För mig är det i alla fall ofattbart att man kan tillbringa mer tid än cirka en timme om dagen framför TV:n. Längre än så räcker nämligen inte de kvalitativa programmen.
En av SVT:s huvudsakliga funktioner är att utgöra en fullständigt objektiv informationskälla för det svenska folket. Nyhetsprogrammen Rapport och Aktuellt är oerhört viktiga och medborgarna litar på att vad som meddelas i dessa till fullo är sant. Då man läser Göran Skyttes artikel börjar man dock fundera på vad de ansvariga för programmen egentligen sysslar med. Jag själv är för tillfället inte i Sverige och har inte sett den aktuella rapport-sändningen, men om det Skytte skriver verkligen stämmer är det en stor skandal. Att Sveriges största nyhetsprogram, som sänds av Sveriges ”fria television”, nästan helt kan ignorera en katastrof av så stora mått som den som drabbade Bangladesh i förra veckan är fullständigt oacceptabelt. Att man istället lägger en massa tid på att rapportera om hundar är enbart skrattretande.
Är SVT:s nyhetsrapportering objektiv? Jag själv känner att jag är för partisk i frågan för att redogöra för min åsikt. Men återigen, är det inte väldigt oprofessionellt att låta en utpräglad sosse som Stig-Björn Ljunggren obesvarad uttala sig som ”expert” i Rapport om vad han tycker om regeringens insats såhär långt? ”Reinfeldt spelar i gärdsgårdsserien!” Jaså?
Allt detta leder förstås fram till den ofrånkomliga frågan: behövs verkligen SVT? Mjo, kanske. Men, behöver SVT två kanaler? Definitivt inte. Den absolut största delen av vad som sänds i SVT1 och SVT2 är rent utsagt strunt. Att skrota en av kanalerna och koncentrera innehållet i den andra till seriösa och objektiva nyhetssändningar på olika språk, samhällsanalyser och information av olika slag är det enda rätta. Det finns ingen anledning för SVT att ägna sig åt ”nöjesproduktioner”… Det gör nämligen de kommersiella kanalerna minst lika bra/dåligt.
Aron Modig
Under Allmänt
Hur som helst så talar jag om ett mycket lustigt fenomen som kallas för Stockholm Model United Nations (härstammar från Harward Model United Nations).Det hela går ut på att inför en mycket intensiv helg så får man ett scenario (i detta fall Kosovo som ett självständigt land eller inte samt trafficking-problemet i regionen) och ett land vars värderingar man ska representera. Eftersom jag satt i ECOSOC så diskuterade vi endast själva traffickingen. I rådet var länder som USA, Kuba, Kina, Tyskland och Frankrike bland annat representerade. Själva delegaterna var studenter, mesta dels från Handelshögskolan i Stockholm och Stockholms universitet, samt en rad olika utbytesstudenter från länder som bland annat Tyskland, Polen, Storbritanien och Bulgarien.
Rollspelet var upplagt nästan precis som det går till på riktigt med engelska som arbetsspråk. Det var mycket givande då man fick lära sig mer om diplomatengelska, trafficking, FN, Kosovo och i mitt fall Littauen. Deltagarna var också mycket trevliga och sociala människor.Vidare läsning:
smun.se,umun.se,finmun.org,danmun.org,Wikipedia
Christofer Popoff
Under Allmänt
Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson kommenterar idag Dan Brändströms ”resursutredning”. Utöver att hon förklarar hur ett resursfördelningssystem av den typ som Brändström föreslår kommer att leda till en ökad kvalitet på utbildningsoch forskning tar hon upp en annan mycket intressant fråga:
”Tänk sedan om utbildnings- och forskningsminister Leijonborg gav någon förslagsvis Högskoleverket i uppdrag att offentliggöra och sprida resultaten över vilka universitet och högskolor som utbildnings- och forskningsmässigt klarar kvalitetskraven, och vilka som inte gör det. Tala om värdefull information oavsett om man står inför beslutet att börja studera, forska eller bara förkovra sig för sitt höga nöjes skull.”
Just det. Detta skulle vara ytterligare ett steg mot en högre kvalitet inom utbildningsväsendet. Om någon myndiget, såsom exempelvis Högskoleverket, gavs i uppdrag att årligen ranka de olika fakulteterna vid Sveriges universitet och högskolor utifrån ett antal bestämda kvalitetskriterier skulle alla som vill studera få en ovärderlig hjälp vid sitt val av utbildning och lärosäte. Dessutom skapar det konkurrens mellan de olika institutionerna, vilket ytterligare främjar en högre generell nivå på utbildningsväsendet. Vem kan vara emot detta?
Aron Modig
Regeringens utredare på utbildningsområdet, Dan Brändström, lade idag fram sitt betänkande ”Resurser för kvalitet” som innehåller förslag på hur resurstilldelningen till univsrsitet och högskolor ska förändras i syfte att höja kvaliteten på utbildning och forskning. Dan Brändström föreslår (enligt SvD) att pengarna fördelas efter två spår: en rejäl grundersättning per helårsstudent såväl i grundutbildning som forskarutbildning, därutöver ska anslagen konkurrensutsättas.
Detta är mycket bra och går hand i hand med Kristdemokratiska Studentförbundets linje. De universitet som studenter och doktorander i störst utsträckning söker sig till kommer således att få mer pengar att röra sig med än andra. Att en del av anslagen konkurrensutsätts så att läroverk med högre kvalitet på sin verksamhet tilldelas större anslag än sämre presterande institutioner kommer med all sannolikhet hjälpa till att på sikt höja den generella kvaliteten på utbildningsväsendet.
Aron Modig
Tidningen Fokus publicerade under veckan sin årliga ranking över Sveriges 100 mäktigaste personer. Toppar listan gör statsminister Fredrik Reinfeldt som följs av socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och finansminister Anders Borgh. Listan domineras av politiker men innehåller även en del näringslivsfolk och mediepersonligheter. Fem kristdemokrater finns med på listan, nämligen:
11. Göran Högglund, socialminister
33. Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister
66. Maria Larsson, äldre- och folkhälsominister
73. Alf Svensson, riksdagsledamot
74. Anders Wijkman, EU-parlamentariker
Som en liten jämförelse kan nämnas att 17 moderater, 15 sossar, 9 folkpartister, 4 centerpartister, 2 miljöpartister och 1 vänsterpartist kvalar in på rankingen.
Aron Modig
KSF-bloggen 