Alla gymnasister ska läsa historia

 

”Those who do not remember the past are condemned to repeat it.”
                                                       George Santayana, filosof

 

Innan den sista mars nästa år kommer regeringens utredare Anita Ferm att presentera sitt förslag på hur ”den nya gymnasieskolan” ska se ut. Enligt uppgift kommer hon att föreslå att gymnasiet i framtiden ska ha tre huvudinriktningar: en studieförberedande, en yrkesförberedande och en lärlingsutbildning. De teoretiska kraven kommer att sänkas på de båda yrkesförberedande vägarna medan de förhoppningsvis höjs på den studieförberedande grenen. Allt detta är bra.

Bra är också att regeringen nu ställt sig bakom ett tilläggsdirektiv till gymnasieutredningen gällande att historieämnet ska bli obligatoriskt på alla gymnasieskolans program. Visserligen är det svårt att rangordna skolämnen efter betydelse och frågar man en lärare vilket ämne denna tycker är viktigast är svaret enkelt, nämligen det ämne den aktuella läraren själv undervisar i. Ändå är det rimligt att Historia ställs till de åtta ämnen som idag är så kallade ”kärnämnen”, eftersom kunskaper i historia är väldigt viktiga för att man som människa ska kunna förstå dagens samhälle. Utbildningsminister Jan Björklund sammanfattar det hela väl:

 – ”Historia är ett av våra kulturbärande ämnen.”
 – ”Historia lär oss en hel del om varför världen ser ut som den gär idag, och ämnet ger oss en kulturell identitet.”

 Aron Modig

Annons

Svensk socialistisk slapp studentpolitik

Taget från forumet Flashback:

”Ytterligare en dag läggs till handlingarna där jag åter igen oroas över tillståndet i riket. Ivriga representanter för Vänsterns Studentförbund delade idag ut flyers vid Stockholms Universitet, där motton som: ”Vägra ta skitjobb!” och ”Vägra vara tacksam!” torgfördes.

Mest barockt av allt var dock förslaget som de på fullt allvar vill samla röster bakom: ”Inför 5 veckors betald semester för studenter!”

Jag frågade en av ungdomarna vem de har tänkt ska finansiera detta kalas. Statskassan är ingen bottenlös skattkista vi bara kan ösa ur. ”Höj skatterna”, var det självklara svaret. Så ni tycker att sjuksköterskor och lagerarbetare (de jobb ni själva anser er vara för fina för att ta då ni vill vara studenter på HELTID) ska betala er fem veckors semester så att ni ska slippa jobba?
”Nej, de RIKA ska betala”, svarar stolpskottet.

Hur verklighetsfrämmande och bortskämda får människor bli?? Jag skäms ta mig fan för att vara student i det här landet! ”

Ja vad ska man säga om detta egentligen? För oss studenter är det viktigt att få tidiga meriter för att kunna lättare komma ut i arbetslivet och få ett värdigt jobb, en alldeles ypperlig bra metod för att uppnå detta, är att ta ett sommarjobb. Hur denna semesterersättning sedan ska se ut har vi ännu inte fått något vidare svar på. I ärlighetens namn tar jag hellre ett sommarjobb än ta semster med studiemedel (som jag antar att de menar). Beträffande finansieringen av en studentsemester kan jag aldrig förstå varför dessa vänstermänniskor är så inlåsta på grupper, det är alltid någon grupp som ska få betala för detta och naturligtvis syftar de på de rika (?). Hur menar de egentligen kan man fråga sig speciellt nu när förmögenhetsskatten slopas i januari 2008 och därmed försvinner också kontrollen över de tillgångar som en gång låg till grund för förmögenskatten. Det ända som då finns kvar att gå efter, är att jaga höginkomsttagarna. Hur denna grupp ska betala ca 260 000 studenters sommarsemester har jag svårt att se. En enkel kalkyl på detta skulle kunna se ut som nedan:

om vi antar en låg siffra om 10 000 kr i semesterersättning för dessa 5 veckor per student: 10 000 * 260 000 = 2,6 miljarder

Sen kan man ju komma med en rad andra antagenden som exempelvis att vill de rika verkligen betala för en grupp såsande studenter? Eller är det hela verkligen genomförbart? Då betald semester får man ju trots allt bara om man är heltidsanställd.

Vänsterns studentförbund

Christofer Popoff

Äntligen ändras högskoleprovet

Det omtalade högskoleprovet som har kritiserats från flera håll och kanter, inte minst från de olika högskolor och universitet som utbildar ingenjörer på grund av själva utformningen, ska nu ändras. Det är matematikdelen som kommer att få en tyngre roll på bekostnad av ordförståelsen.

En annan mycket viktig förändring är att provtillfällena kommer att utökas till fyra gånger per år istället för dagens två gånger per år. Det kommer särskillt gynna sådanna människor som jag som lätt glömmer bort de två ända anmälningstiderna varje år.

SvD.se

Christofer Popoff 

Muf somnade som robot vaknade som Barbapappa…

MUF:s ordförande Niklas Wykman tillkännager idag på DN-debatt att Moderata ungdomsförbundets tid som nyliberal vakthund är över. Han säger sig ha tröttnat på att ungmoderater bara talar om strukturer och system istället för om människors verklighet.

Nu stakar han ut vägen till ”nya Muf”. Den vägen innebär tydligen att man ska förvandlas till en stor pragmatisk ungdomsorganisation. Målet blir helt enkelt att hitta lösningar på samhällsproblem som berör unga.

Att en nyliberal ideologisk rörelse blir systemorienterad är väl lite av en naturlag och jag förstår verkligen att systemorienterad nyliberalism känns främmande för de flesta. Men frågan är om lösningen för att förhindra förfall är att avsäga sig det ideologiska ansvaret och istället bli mer ett allmänt, politiskt förbund för ungdomar.

Politisk pragmatism har en nödvändig roll i praktisk politik, men som identitet för en ungdomsrörelse så känns den väldigt främmande.

Vi har helt enkelt två dåliga val: Systemorienterad nyliberalism eller intresseorganisationens pragmatism. Det är två fält som känns långt ifrån varandra men när Niklas Wykman nu viftat med trollstaven så får vi väl se vad som händer. Kanske somnade muf som en robot igår och vaknade som en barbapappa i morse…?

Själv blir jag bara mer övertygad för varje dag om att den kristdemokratiska, politiska filosofin är den stabilaste grunden. Hellre värdeorienterad än systemorienterad. Hellre personalistisk än nyliberal…. helt enkelt hellre kristdemokrat än moderat…

Erik Bengtson

KSF nu också på Facebook!

Inte alltför sällan hörs mer eller mindre okunniga röster uttala sig om att Kristdemokraterna skulle vara ett gammalmodigt parti. Kristdemokratiska Studentförbundet är ett bra exempel på att motsatsen innehåller mera sanning. För några månader sedan publicerades förbundets nya webbsida, någon tid därefter dess nya blogg, men detta är inte allt. Sedan igår existerar KSF även i egenskap av Facebook-grupp. Vad väntar härnäst tro? 

Aron Modig

Lovande första rapport från Globaliseringsrådet

För några veckor sedan avlade det av regeringen tillsatta Globaliseringsrådet sin första rapport, ”Kunskapsdriven tillväxt”, vilken utgör en allmänt hållen diskussion kring Sveriges nuvarande och framtida position i avseende på internationell konkurrenskraft i en globaliserad värld.

I rapporten finns idel intressanta resonemang, inte minst en hel del som rör högre utbildning och forskning. Nedan följer ett antal citat:

”Forskningen har, som generellt omdöme, eftersatts och inget svenskt universitet placerar sig längre bland de allra främsta i världen. Karolinska Institutet ligger närmast. På ett klassiskt svenskt styrkeområde som medicinsk forskning har citeringsgraden gått ner påtagligt under de senaste tio åren.”

”Utbildningen är inte tillräckligt framstående till sina resultat och den är svag i förhållande till de stora resurser som avdelas för den. Alltför många lämnar utbildningssystemet utan tillräckliga kunskaper. Låg status för läraryrket bidrar till få sökande i förhållande till utbildningsplatser, vilket sänker kvaliteten på lärarna för framtiden. Skillnaden mot Finland är här påtaglig.”

”Sverige måste hålla ett antal forskningscentra i världsklass, med erforderlig kritisk massa. Även absolut storlek har betydelse, inte bara relativ. Detta är ett skäl för att ett ambitiöst land med förhållandevis liten ekonomi kan behöva anslå mer i procemt av BNP till forskning och utveckling än större länder. För att forskningen ska mynna ut i produkter är det viktigt att stärka våra forskningsinstitut.”

Att regeringen tillsatt ett råd med uppgift att se över Sveriges framtida möjligheter att konkurrera i en globaliserad värld och att detta råd släpper en rapport av detta slag är oerhört positivt och är ytterligare ett bevis på hur mycket gott Alliansregeringen hunnit uträtta inom loppet av bara ett år.

I väntan på de kommande rapporterna kan man underhålla sig med att läsa denna (som faktiskt endast är 16 sidor lång) i sin helhet här.

Aron Modig

Skola och utbildning – två frågor som kan rädda regeringen

Ytterligare en dyster opinionsundersökning publicerades under gårdagen. Enligt SvD/Sifo ligger regeringspartierna drygt tio procentenheter efter det socialistiska blocket och Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren med 3,9 procent. Detta trots att den svenska ekonomin går som tåget och att arbetslösheten sjunker i stadig takt. Bidrar till det fortsatta opinionsfallet gör sannolikt de olyckliga omständigheter som omgärdat regeringens bolagsutförsäljningar, men att alliansen gått från valseger till ett sådant stort underläge på bara tretton månader är mycket svårt att förstå. De har ju redan hunnit göra så mycket gott…

Nu är det fortfarande 35 månader kvar till nästa val så mycket kan förstås hända innan dess. Eller rättare sagt mycket kommer att hända innan dess. Den första nyckeln till denna vändning är förstås jobben. Med en allt lägre arbetslöshet och en stark ekonomisk utveckling så kommer opinionen förr eller senare att vända, även om vi så småningom kommer att uppleva ett förändrat konjunkturläge. Svenska folket kommer att märka att de själva och att landet som helhet har fått det bättre.

Den andra nyckeln till ett förändrat opinionsläge rör skola och utbildning. Den havererade svenska skolan var bland många väljare en huvudorsak till att man lade sin röst på ett borgerligt parti vid riksdagsvalet, och den högre utbildningen och forskningen är av stor betydele för den ekonomiska utvecklingen på lite längre sikt. Här måste regeringen med andra ord lägga mer krut.

Innan valet måste man lyckas få till en bättre ordning i skolornas klassrum, man måste lyckas höja statusen på läraryrket så att duktiga personer i ökad utsträckning söker sig till skolan och så att de som redan är där blir mer engagerade. De måste få till en skola som tidigt upptäcker de elever som har problem och tidigt sätta in hjälp gentemot dessa.

Vidare måste kvaliteten i utbildningsväsendet förstärkas. Resurser måste satsas där de gör nytta och inte smetas ut på diverse olika platser och områden. Mer pengar bör satsas på forskning. För att få universitet och högskolor att bli mer effektiva bör deras styrelser helt avpolitiseras. Lärosätena måste styras av de som är duktiga på området och inte av den ideologiska sida som för tillfället är den starkaste.

Mycket finns med andra ord att göra och jag är övertygad om att kraftfulla satsningar, och förändringar, som görs nu kommer att synas i opinionen innan september månad år 2010.

Aron Modig

Stabil Odell

Jag såg precis på presskonferensen där finansmarknadsminister Mats Odell (kd) svarade på frågor om hur situationen med Carnegie påverkar utförsäljningen av statliga bolag. Han förklarade också sitt agerande när de gäller de tjänstemän som han har anställt och som har haft ett förflutet inom Carnegie.

Jag måste säga att jag blir mer och mer imponerad av Odell. Presskonferenser och mediedrev är extremt intressanta händelser och extremt jobbiga retoriska situationer. Men Odell förklarade tydligt sitt agerande och vägrade att göra en pudel. Vilket tyvärr är något som har blivit alldeles för vanligt i de poltiska korridorerna. Pudlar är vita och fluffiga och det är klart att det finns människor som tycker att dom är söta när dom ligger på rygg, sprattlar med benen och visar sin underkastelse….

Men om man är regeringsmedlem, har ett moraliskt civilikurage och inte har brutit mot några andra regler och riktlinjer än medielogikens och journalistdrevets. Då tycker jag gott att man kan stå rakryggad och förklara att man inte har en sådan människosyn att man vill ”avhysa” sin anställda via media, utan att man vill ha tid att prata med dem och diskutera saken för att gemensamt lösa ut situationen.

Nu kommer väl Mats Odell förmodligen aldrig bli ett namn som klingar lika välkänt som Mona Sahlin eller Gudrun Schyman. Men för oss flesta vanliga dödliga så är han nog ett bättre exempel för att diskutera mediehantering än de båda nämnda damerna.

 Erik Bengtson